Twitter innebär många utmaningar för en kommunikatör. Den främsta att tänka klart innan man börjar skriva. För ett budskap som inte är tajt har inget på twitter att göra. 140 tecken kräver sin skribent. Ramlar över följande metafor av Ida Thulin, Liberala Nyhetsbyrån:
För att kommunicera med ”på mina resor runt till landets alla dagis: allianspartierna är frukter i en fruktsallad, inte havregryn i en gröt”.
Metafor? Inte en liknelse? kanske du tänker. Nej. Båda kan jämföra, båda kan tala i bilder. Liknelser har strukturen ”är som” vilket metaforen saknar. Ta bara exemplet: ”Min älskling, du är som en bebis”. Liknelse. Medan ”Min älskling, du är en bebis” följdaktligen är en metafor.
Bilder konkretiserar verkligheten och gör det enklare för oss att förstå ditt budskap. Och ju närmare oss och vår förförståelse du kan förlägga din bild desto mer framgångsrikt kommer du att lyckas påverka med ditt budskap. Metaforens styrka ligger naturligtvis i bildens kraft att överföra budskap på ett sätt så att mottagaren själv behöver vara aktiv för att förståelse ska uppnås. Det tycker våra hjärnor om. Och eftersom en tolkning alltid är personlig beroende på egna erfarenheter, kunskaper och värderingar kommer alla tolkningar per definition att vara olika. Det gör oftast inget. Ju tidigare du kan stanna innan desto större blir associationsbredden och fler kommer att läsa in det de vill se i din metafor och därigenom i större utsträckning låta sig beröras.
Att sedan Thulin får till en stilig neologism i sin följdtweet får bli bonus denna vecka. Dvs, ett nyskapat ord eller ett gammalt ord som börjar användas i en ny betydelse.
Knattrar Camilla