I fredagens SvD läser jag rubriken ”Närmare Imre Kertész” och blir lycklig. Läser rubriken igen. Ordnörden i mig slår till och jag ler. Det är en vackert formulerad mening som både är rytmisk och ljuder skönt. Kaj Schueler leker, medvetet eller ej, med stilfiguren assonans på ett mycket lyckat sätt i ”Närmare Imre”.
Assonans handlar om att upprepa samma ljudbild i syfte att behaga eller underlätta för den del av minnet som registrerar. Alla fonetiska upprepningar inklusive allitterationer, rytmer och rim är en form av assonans. När du använder assonanser i din text får du texten att sjunga lite av sig själv, och även om många öppet och humoristiskt bekänner att de inte har en susning om hur man sjunger är jag säker på att toner lockar och pockar på deras uppmärksamhet precis lika mycket som hos oss musikälskande. Och när texten sjunger letar den sig in och stannar kvar.
Nynnar Camilla
För dig som vill läsa mer om Imre Kertész rekommenderar jag Bibliojunki’n.