Min stafettpinne gavs till Emma Svensson, doktorand i politisk kommunikation vid Mittuniversitetet i Sundsvall. Hon skrev om att offra sig för att andra ska få uttrycka sig. Citatet från Vaclav Havel sätter tonen för inlägget: ”En väldigt vanlig, och väldigt mänsklig reaktion är att inte reagera på det som inte angår en själv. Men när det inte angår oss att andra mördas, så är det inte bara de andra som har problem”.
Den eviga kampen för yttrandefrihet. Det är det Jesper Strömbäck skrev om när han tog över stafettpinnen i Amnestys bloggstafett. Kan vi ha en fri politisk debatt utan yttrandefrihet och finns det en moralisk plikt hos oss som lever i en demokrati med rätt att yttra oss?
Efter Strömbäck var det dags för Bengt Johansson, professor vid JMG, att ta över. ”Att yttra sig och att få kritik” handlar hans inlägg om. När är det okej att begränsa yttrandefriheten? Och har vi en god stat som vi kan lita på?
Från journalisten Johansson till statsvetaren Magnus Hagevi. Vi får en kort dragning av Gina Gustavssons färska avhandling ”Treacherous Liberties”. Är det positiv eller negativ frihet som värderas högre, och vad innebär dessa båda friheter? Läs mer i inlägget ”Vilken frihet är det som värderas mer?”
Uppdatering 1
Hagevi skriver idag om vem skyddar yttrandefriheten? Han menar att i utvecklade demokratier kan ”yttrandefrihet vara speciellt viktig för samhällets olika minoriteter”. Stafettpinnen är vidarebefordrad till Marta Axner, doktorand i religionssociologi i Uppsala, präst utan församlingstjänst och aktiv i Svenska kyrkan som (bland annat) socialdemokratisk kyrkopolitiker.
Uppdatering 2 – 4 dec
Nu har Marta Axner skrivit om hur yttrandefriheten är inte tillräcklig i sig själv. Hon betonar det centrala i yttrandefriheten och relaterar den sedan till religionsfriheten. Och skickar stafettpinnen vidare. Jenny Wrangborg, kallskänka och poet skulle tagit över, men tyvärr stannade pinnen här.
Rapporterar Camilla