Vad vi mugglare kan lära av Harry Potter.

Denna episka saga inleds med att Ondskan försvinner från världen genom kärlekens makt. För de barn som blir sedda och bekräftade, älskade, har helt enkelt bättre förutsättningar att stå emot He Who Must Not Be Named. Att älska förutsättningslöst klarar vi mugglare också.

I uppföljaren viskas det på Hogwartz. Den enda som hör är Harry. Elev efter elev hittas förstenad. Ondskan växer. Ginny skriver i en dagbok som skriver tillbaka. Jag är skeptisk till att detta hade kunnat ske om Hogwarts hade haft källkritik på schemat. Det behöver vi mugglare också.

I trean känner sig Draco Malfoy kränkt av Vingfåle. Genom pappas försorg döms det magiska djuret till döden. Att Draco inte visade Vingfåle respekt och därigenom försatte honom i en situation där han blev rädd och gick till försvar ignoreras. Men en magisk värld behöver sina magiska varelser. Det är helt enkelt inte rätt att ta bort det som inte är som vi. Harry tar hjälp av sina vänner och kan genom tidvändaren både lära av historien och se till att det felaktigt gjorda kan bli ogjort. Det kan vi mugglare också.

I den fjärde boken utspelas den magiska trekampen där varje skolas vapendragare väljs ut efter rigorösa regler. När valet är gjort ställer skolorna stolta upp bakom sina kämpar. He Who Must Not Be Named spelar dock inte efter reglerna och Harry Potter kastas in i kampen om sitt liv. Till syvende og sidst kan He Who Must Not Be Named återuppstå genom att vissa förleds att skänka sitt blod och kött för att ta Ondskan till makten. Det händer hos oss mugglare också. Och vi kan kämpa emot. En röst i taget.

I bok fem tröttnar eleverna på Hogwartz att de med makt – Trolldomsministeriet – blundar för vad som håller på att hända. Så de tar saken i egna händer, allt efter inspiration av Fenixorden som oförtrutet arbetar för att hålla Ondskan borta. Tillsammans nyttjar de vid-behov-rummet för att lära varandra att försvara sig mot diverse förbannelser. Det är de starkt positiva visionerna om lycka som ger kraft att tillsammans bestrida Ondskan som infiltrerar alla delar av deras samhälle. Det kan vi mugglare också.

I näst sista delen har Trolldomsministeriet äntligen accepterat att He Who Must Not Be Named är tillbaka. ”Det andra kriget” inleds. Äntligen vågar de säga hans namn: Voldemort. Äntligen, för det vi vågar tala om blir mindre skrämmande och mer hanterbart. Det vågar vi mugglare också.

Hela denna magiska serie avslutas med att Harry Potter & Co. ger sig ut på förstöra-horrokrux-stråt. För Lord Voldemorts kraft försvagas varje gång ett horrokrux letas upp, tas fram i ljuset, synas i sömmarna och mer eller snarare brutalt dekonstrueras. Till sist står Han som numera nämns vid namn naken och Potter kan slutgiltigt förpassa Lord Voldemort från den magiska världen.

Vi har ett viktigt arbete framför oss. Många viktiga dagar då vi kan göra vårt för att förpassa Ondskan från vår värld. För vi har också magiska krafter, även om vi bara är mugglare.

Det du just har läst är det tal jag höll som valborgstalare i Ålsten 2014. Det var aktuellt då och det känns dessvärre ännu mer aktuellt nu. Efter Hermiones tal inför FN har jag ett nytt motto: ”If not me, who? If not now, when?” Du är varmt välkommen att stjäla det mottot och göra det till ditt. Och om det är så att du möter en Voldemort har jag samlat några tips på hur du bäst hanterar honom. Eller henne. Jag vill ha hjälp att argumentera mot provocerande människor!

Gillar du inlägget? Klicka på hjärtat (okopplat räkneverk) och hjälp mig sedan att sprida det till fler!

Uppmuntrar Camilla