Idag är det den internationella kvinnodagen. Det är inget jag firar. Det här inlägget kommer dock inte att handla om mina politiska värderingar och varför jag är feminist. Det här inlägget kommer att handla om semiotik, retorik och framförallt en neologism – suffragette-arg.
Så här gick det till: Jag älskar egentligen att gå på bio – jag har bara så svårt att prioritera tid till att gå. Den här gången blev jag medtagen på Suffragette. Om du inte har sett filmen, gör det. Nu.
Från i princip första scenen reagerade min kropp på budskapet. Den blev spänd. Hård. Tidvis satt jag med knutna nävar. När jag kände att jag bet ihop mina käkar så hårt att det började smärta mig insåg jag vad kroppen höll på med: Den stod upp för mig när jag inte kunde göra något åt situationen jag befann mig i. (Ingen gillar folk som skriker ut sin frustration i en biosalong och jag ville sitta kvar.)
Neologism är bildat från grekiskans neos ”ny”, ”nymodig” och logos ”ord”, ”lära”. På svenska säger vi nyord när vi talar om ett nybildat språkligt uttryck eller ett gammalt ord/uttryck använt i ny betydelse. I det här fallet handlar det om den förstnämnda.
Kort efter att jag sett denna fruktansvärda och samtidigt nödvändiga film upplevde jag en ilska som sällan tillåts figurera i min kropp. Och just då var det inte läge att låta den frusta ut över personen i fråga. Det var då det kom till mig – jag var inte bara arg, jag var suffragettearg. Och här kommer tvisten i detta nya begrepp som jag styr definitionen av ända tills jag väljer att publicera den här posten: Om du blir suffragettearg innebär det att du kommer att göra allt som går att göra till dess att orsaken till att du blir så här arg är borta. Allt. Uppfylls inte detta kriterium är du bara fly förbannad.
Bestämmer Camilla
Tack för påminnelsen!
Suffragate har jag tänkt att se, nu efter att läst inlägget hos dig har jag bokat biljett. I morgon ser jag den! 😉
Härligt! Och kul att mina ord påverkade dig. Tackar för pepp gör Camilla