Idag höll Stefan Löfvén sitt första förstamajtal i Göteborg. Det var ett tal som föregåtts av stor förväntan och förhoppningar, både från rörelsen och från oss andra som intressant följer inrikespolitiken. Vad fick vi då höra?
Det var angrepp mot den sittande regeringens passivitet, vi fick höra Löfvéns definition av Socialdemokratin och vi fick ta del av ledarens syn på vägen framåt.
Målgruppen har många beteckningar: mötesdeltagare, demonstranter, vänner. Förutom de inledande artighetsfraserna när Löfvén talar i jag-form går resten av talet i det inkluderande vi-formatet som skapar identifikation och internalisering av budskapen. Talet riktas mot de egna, de redan övertygade.
Talets huvudbudskap är att Socialdemokraterna bygger ett samhälle för alla.
Huvudbudskapet manifesteras sedan i olika områden. Först det abstrakta talet om jämställdhet, jämlikhet och frihet. För alla. Sedan beaktas ungdomsarbetslösheten och behovet av kunskap. Härefter kommer ett kluster med stycken om den jobbskapande politiken som delas upp i tre: stabila offentliga finanser, öka efterfrågan på arbetskraft och betydelsen av att göra det möjligt för människor att ta del av de jobb som växer fram. Vars budskap delas upp i ytterliga tre strukturer. Den gröna omställningen fladdrar förbi innan det till sist är dags för det globala perspektivet. Talet avrundas sedan med konstaterandet att grunden för tillväxt och utveckling ligger i frihet, jämlikhet och solidaritet. Enkelt att följa – eller hur? Eller inte. Strukturen är rörig, vissa ämnen (kunskap och utbildning) diskuteras vid flera olika tillfällen under olika områdsrubriker och vi får – trots goda intentioner – inte tillräcklig ledsagning genom talet för att kunna följa med.
Den retorikiska tårtan består av en liten del ethos, en mindre del pathos och totaldomineras av logos. Dvs, Löfvén bygger sin trovärdighet bra under vissa stycken. Stycket som börjar med ”Jag har rest mycket i världen …” är en pärla. Pathos är väl underbyggt i språket och beskrivningar, inte minst under historieberättandet om Lula, men det är klart att Löfvén själv inte är någon sprakande Juholt. Den nyttiga argumentationen får däremot stort utrymme. Alltför stort för att klara av att väcka de så viktiga känslorna. Vi må tro att vi är så logiska, men vi är zoologiska. Att läggas på minnet.
Uppbyggnaden av argumentationen är mestadels frånvarande. Det är mest påståenden. Som exempelvis när Löfvén säger ”Det är många som känner att Sverige är på väg bakåt, istället för framåt.”. Eller ”Vi har också en politik för fler och växande företag så att vi får fler och nya jobb i Sverige.”. Och de är? ”Vi ska samla Sverige för att nå full sysselsättning.”. Ett påstående underbyggs inte med ytterligare ett påstående. Om sanningen ska fram säger han först att de ska ”fördjupa dialogen med företagen” och sedan ”den dialogen vill vi också bredda, och samla näringsliv, fackliga organisationer, akademin och andra aktörer för att skapa förutsättningar för framtidens jobb”. Men det är fortfarande alltför abstrakt och fortfarande på påståendenivå. Det mest konkreta i den argumentationen är att Socialdemokraterna vill ”inrätta ett nytt innovationspolitiskt råd”. Att tala om att tala mer om hur nya jobb ska skapas i Sverige bygger inga argument.
Däremot används beteckningar flödigt. Ibland känns det såsom jag tänker mig hur en kulsprutsattack mot en skyddsväst upplevs av bäraren. Ord med känsloväckande innehåll kan fungera alldeles ypperligt som argumentation om och endast om avsändaren är trovärdig.
Tyvärr fallerar Löfvén på detta område idag. I genomförandet. Han läser ett skrivet tal, med skrivet språk, som om han läser högt. Inte som om han håller ett tal. Men det är orättvist att lägga all skuld på Löfvén, här har hans talskrivare tänkt snett. Meningarna är för långa, för innehållsrika och för långt bort från Löfvéns egen stilnivå för att orden som lämnar hans mun trovärdigt når mottagarna.
Rent stilistiskt finns det några figurer som jag särskilt vill fästa blicken vid. Vi har ett gäng intressanta korsställningar som används som avrundning av ett stycke: ”Idag saktar ekonomin in, samtidigt som utsläppen ökar. Vi ska se till så att det blir tvärtom, så att ekonomin tar fart men utsläppen minskar.”. Delen om tvärtom kan med fördel tas bort här. En annan är ”Men ungdomsarbetslösheten är inte ett tecken på att det är fel på ungdomarna, det visar att det är fel på den förda politiken.”. Även denna skulle kunna förfinas ytterligare. Däremot är ”(Vi vet nämligen att) din frihet och dina möjligheter också är förutsättningen för min frihet och mina möjligheter” riktigt stilig precis som den är.
Det finns sex variabler som gör att vi lättare kommer ihåg det som talaren talar om. Språket och argumentationen bör vara enkel, konkret, trovärdigt, oväntad, emotionell och innehålla bilder och berättelser. Här har Socialdemokraternas partiledare något att arbeta mer med. Men han hade en metafor som fäste i mig. ”Idag är 147 000 unga arbetslösa. Om de skulle ställa sig på rad här söderut skulle kön sträcka sig över 7 mil bort. Den sista skulle stå i Varberg och stampa!”
Avslutningen gillar jag starkt. Den sittande regeringen ställs mot Socialdemokraternas alternativ och motsatserna ställt i tretal avrundas med något oväntat. Och om Löfvén och hans talskrivare fortsätter och kontinuerligt utvecklar sitt samarbete kommer de säkerligen att vinna förtroende, och när de vinner förtroende kan de vinna tal. Och vi lämnas med ett reduplicatio, där orden länkas med varandra i på varandra följande meningar för att skapa driv framåt. Vi får se hur mycket driv Löfvén själv kan skapa framledes.
Ser fram emot Almedalen gör Camilla
Talet i sin helhet kan du läsa hos Socialdemokraterna. Eller så kan du höra talet på SR. Ekots politiska reporter Inger Arnenander tycker till. Detsamma gör Rapport på SVT.
Uppdatering: Dagens Arena har gjort ett ordmoln av talet. Intressant utfall, kommenterar Camilla
2 Comments