En retorisk analys.
Det är en sammanbiten statsminister som beslutsamt möter det svenska folket. Allvarets timme är slagen och påfrestningarna är stora – inte bara på statsminister Löfven, utan också på människan Stefan. Kameran visar en annan man, en tagen man.
Jag förstår honom. Hans tal till nationen är bara det tredje i svensk historia. Första gången var 1992. Då hette statsministern Carl Bildt och John Ausonius, mera känd som Lasermannen, hade dödat en person och skjutit ytterligare 10. Andra gången var 2003. Då hette statsministern Göran Persson och Sveriges utrikesminister Anna Lindh var mördad. Nu skriver vi 2020 och 21 svenskar har dött av covid-19.
Avsändaren är otvetydigt vår statsminister, men också Stefan.
Vi ombeds att ta vårt individuella ansvar för det kollektivas skull. Det är tufft nu och det kommer att bli påfrestande men vi gör det tillsammans.
Vi förbereds på att fler ingripande beslut kan komma men vi ska se på det som uppoffringar vi gör som solidariska medmänniskor. Vi informeras om att det är vår plikt att följa myndigheternas råd men uppmanas att vara stolta över just vår roll, våra insatser. Vi påminns flera gånger om att det är varje persons eget ansvar men att läget kan förändras snabbt, med kort varsel och vår individuella frihet kan komma att begränsas ytterligare.
För att alla ska förstå vad budskapet är använder Stefan sitt vardagliga enkla talspråk:
”Personal inom vården, skolan och många, många andra människor med viktiga yrken håller uppe vårt land.”
”Målet med regeringens arbete är att begränsa smittspridningen så inte väldigt många blir svårt sjuka samtidigt.”
Den enkla, vardagliga tonen fungerar samtidigt som markör för att vi kan lita på statsministern. För det är ungefär så här vi tror att han egentligen låter när han pratar med folk.
Några stilfigurer som förstärker budskapet har fått dispens i detta tal.
”Den stunden är nu. Den dagen är här. Den uppgiften gäller alla.”
Samtliga på varandra följande tre meningar är uppbyggda på samma sätt (tretal) vilket gör det lättare för oss att komma ihåg budskapet.
Rent retoriskt innehåller första och andra meningen innehållsmässigt samma budskap. Det gör att den andra är överflödig. Figuren heter tautologi och används ofta för att repetera och påminna om vad som är viktigt för dig att komma ihåg.
Min association till denna del av talet är Emma Watsons (Hermione Granger) fras från sitt tal vid FN som UN Women Ambassador: ”If not me, who? If not now, when?”
”Vi som är vuxna behöver just nu vara vuxna.”
Vuxna i första läget syftar på att ha åldern inne, att vara en mogen människa. I andra läget syftar ordet vuxna istället på att uppföra sig moget. Figuren kalls för zeugma och den används för att binda ihop två olika betydelser av samma ord med var sin bestämning. En zeugma kombinerar den konkreta och den abstrakta betydelsen av verbet. Din hjärna uppfattar den språkliga koden, löser den, känner sig smart – och överför sedan den känslan på avsändaren. Smart tycker jag av Löfvens talskrivare.
”Ni visar att när det är som tuffast, då är vår sammanhållning som starkast.”
Assonansen, det ljudhärmande, binder ihop betydelsen och skapar undermedveten acceptans för påståendet.
Till sist.
Idag har jag mestadels valt att inte göra som jag brukar göra. Idag har jag mestadels valt att inte låta den ton jag uppfattar som avsändarens styra tonen på min analys. För idag var det ett annat sorts tal, i ett annat sorts sammanhang, som inte mestadels försökte manipulera dig att säga ja till ett visst partis politik. Idag var statsministerns tal en uppmaning till oss alla att göra vad vi kan för att dämpa, minska, förskjuta smittspridningen av en pandemisk, aggressiv sjukdom.
Men Löfvens budskap är tydligt: Vår individuella frihet kommer att begränsas, mycket snart, i kollektivets, i det allmännas namn. Är du förberedd?
Analyserar Camilla Eriksson
Pressbilden på statsministern är tagen av Kristian Pohl / Regeringskansliet.
Var den här analysen intressant? Följ Retorikiska i sociala medier så minskar du risken att missa något.
Statsminister Stefan Löfvens tal till nationen (SVT).
Det talade ordet gäller.
Ikväll vill jag vända mig direkt till er, det svenska folket.
Det nya coronaviruset prövar vårt land, vårt samhälle och oss som medmänniskor.
Nu behöver varje person förbereda sig mentalt på vad som väntar.
Vi har en allmän smittspridning i Sverige.
Liv, hälsa och jobb är hotade.
Fler kommer att bli sjuka, fler kommer tvingas säga ett sista farväl till en älskad.
Enda sättet att klara av detta
är att vi möter krisen som ett samhälle
där alla tar ansvar för sig själv, för varandra och för vårt land.
Jag vet att många är oroliga.
Oroliga för hur vårt samhälle ska klara av det.
Orolig för dig själv, för någon du älskar som tillhör en riskgrupp,
eller för att ditt jobb ska försvinna.
Jag förstår det. De närmsta månaderna kommer att bli påfrestande.
Men vårt samhälle är starkt.
Våra myndigheter sliter dag och natt. Personal inom vården, skolan och många, många andra människor med viktiga yrken håller uppe vårt land.
Jag som statsminister, den regering jag leder,
kommer fatta varje beslut som krävs för att skydda så många människors liv, hälsa och jobb som det bara går.
I Sverige har allmänna sammankomster för fler än 500 personer förbjudits och gymnasie- och universitetsutbildningar bedrivs nu på distans.
Jag vill att ni ska vara förberedda på att fler ingripande beslut kan komma, ibland med kort varsel, ibland som stör vardagslivet än mer.
Målet med regeringens arbete är att begränsa smittspridningen, så att inte väldigt många ska bli svårt sjuka samtidigt.
Men också att säkerställa resurser till sjukvården, och att i denna tuffa tid lindra konsekvenserna för dig som arbetar och för våra företag.
Var beredd på att detta kommer pågå under en längre tid.
Var redo för att läget kan förändras snabbt.
Men du ska också veta att vi som samhälle möter denna kris
med hela vår samlade styrka.
Nu har vi alla ett stort eget ansvar.
Det kommer några få, avgörande stunder i livet då du måste göra uppoffringar
inte bara för din egen skull utan också för att ta ansvar för din omgivning,
för dina medmänniskor, och för vårt land.
Den stunden är nu. Den dagen är här. Och den uppgiften gäller alla.
Var och en av oss har ett ansvar att förhindra smittspridning, att skydda äldre och andra riskgrupper.
Ingen av oss får chansa. Ingen av oss får gå till jobbet med symptom.
Ung, gammal, rik eller fattig spelar ingen roll – alla behöver göra sin del.
Det gäller även dig som är 70 + eller tillhör en annan riskgrupp.
Jag förstår att det är frustrerande att behöva begränsa ditt liv, dina sociala kontakter, men det är just nu nödvändigt. För din egen hälsas skull såklart, men också för att skydda andra människor och ge sjukvården en möjlighet att klara av situationen.
Och vi som är vuxna behöver nu vara just vuxna. Inte sprida panik eller rykten.
Ingen människa står ensam inför denna kris, men varje person har ett tungt ansvar. Varenda en.
Jag vet att kraven som ställs är stora. Men det är enbart så vi kan hålla nere smittspridningen.
Jag vet att vissa begränsningar är påfrestande. Men det är så vi kan se till att sjukvården får möjlighet att hantera krisen.
Jag vet att läget kan kännas tufft. Men att följa myndigheternas råd är varje persons plikt. Också din – och min.
Ni är många som tar ert ansvar också som medmänniskor.
Som hjälper era grannar att handla, som stödköper en lunch att ta med från den lokala restaurangen, som undviker att hälsa på mormor – men istället ringer henne och småpratar varje dag.
Det är solidaritet i praktiken.
Jag är stolt över att vara Sveriges statsminister när jag ser vad så många gör för sina medmänniskor.
Ni visar att när det är som tuffast, då är vår sammanhållning som starkast.
Jag är säker på att alla i Sverige kommer ta just sitt ansvar
göra ditt yttersta för att säkra andras hälsa,
hjälpa varandra och därför kunna se tillbaka på den här krisen
och vara stolt över just din roll, dina insatser
för dina medmänniskor, för vårt samhälle och för Sverige.
Tack.