Socialdemokraterna, hockeyn och musiken.

Jo, du läste rätt. Min gästanalytiker Kristoffer Talltorp kastade ur sig att Socialdemokraterna är som IFK Göteborg idag i #retpod. Jan Larsson, sossarnas valledare skrattade rejält och höll med. Själv satt jag där och, tja, inte hängde med.

Så jag tänkte helt enkelt översätta fotbollsanalogin med det som ligger mig närmare: hockey och musik. Vi tar hockeyn först.

Hockey.

Talltorp menade att Socialdemokraterna är som IFK Göteborg för att de är ett mittenlag som alla förväntar sig vara topplag och som ingen förstår varför de inte når ända fram. Att de egentligen har bra spelare men att de har problem att få fullsatt på Ullevi. (Om det är där de spelar, jag har faktiskt ingen koll.)

Översatt i hockeytermer tänker jag lite annorlunda. Jag tänker att sossarna är mer som ett lag vars spelare kommer internt från den egna klubben. Där gräsrötterna är många och jobbar hårt. Länge. Där laget inte består av individualister utan arbetar som ett kollektiv. Där Sverige förväntar sig att de ska vara längst fram och slåss om guldet men som inte alltid tar sig hela vägen till finalserien. Och som ibland gör katastrofala insatser och inte ens är med i slutspelet.

Jag talar naturligtvis om Brynäs. (Och Jan blev glad och höll med.)

Musik.

Efter podden fortsatte jag att tänka. För alla är inte heller intresserad av hockey. (Fast varför? Det går snabbt, det handlar mycket om förmåga att se spelet och göra val samt att ju högre teknisk färdighet du har desto bättre blir du. Dessutom är det så att de som tränar hårdast och mest brukar vara bäst. Jag gillar sånt. Det känns inkluderande.) Nåväl.

Musik. Jag älskar musik. Jag har spelat, sjungit, skapat musik sedan jag var liten. (Första inspelningen skedde utan min vetskap när jag spånade fram en sång om, tja – det har jag glömt, men jag var fyra år.) Jag tror vi alla har sjungit, lyssnat och frammanat musik på något sätt. Så jag ringde upp min bästa vän, som för övrigt hjälpt till med hockeylagen också, (Bollplank är bra.) och vi kom fram till att:

Musikgenren vi tänker på är en genre där alla kan alla låtar. Alla kan sjunga med. Det spelar inte så stor roll om du faktiskt kan sjunga eller ej, det är bara att skråla på. Det blir också bra. Och liksom Löfven har denna genre också alldeles för mycket klichéer och plattityder i sin vokabulär. Men det gör inget, för vi förstår vad de menar, och alla låter så glada. Det här är genren som tilltalar små barn och stora föräldrar likväl som den äldre generationen. Vi bänkar oss mangrant för att vara med i upplevelsen, jag talar naturligtvis om schlagern!

Spelar Camilla

Gillar du inlägget? Klicka på hjärtat och hjälp mig sedan att sprida det till fler!

Och vill du höra mer och fler retoriska analyser av Stefan Löfvens partiledartal i Almedalen 2014 rekommenderar jag Retorikiska podden som vi spelade in i morse med Socialdemokraternas valledare tillika kommunikationsstrateg Jan Larsson.