Precis som rubriken antyder är detta inlägg en del i en serie om stilnivå som jag skriver just nu. Egentligen började det med detta inlägg om stilnivå. Fortsätt sedan gärna med att läsa retoriska stilnivåer 1 och retoriska stilnivåer 2. Dagens text avrundar det hela och behandlar den låga stilen.
Den låga stilen – genus humile.
Tänk alldagligaste varianten av naturligt tal. Talspråk utan särskilt mycket finess. Glöm allt vad bombastiska troper och stilfigurer innebär; jobba snarare med naturliga ord som vanligt folk kan känna igen sig i.
Den låga stilen passar bra för klassrum. Genus humile är effektiv i det pedagogiska språket som strävar efter att vara tydligt, enkelt och klart utan att tappa varken kunskapsnivå eller fart. Stilen finner du även i det som hör vardagen till: brev, mail, dagböcker, essäer och där vardagen skildras: komedier och satir.
Tänk att du har bestämt dig för att sikta på elegans i enkelheten. Och så misslyckas du. Din text blir istället torr och blodlös. Det är faran med den låga stilen: Det är lätt att gå för långt. Går du för långt blir du bara torftig, fattig och platt.
Docere (att undervisa) är det retoriska syfte som bäst nås genom genus humile. Och därigenom är logos det medel för övertygande som starkast byggs genom denna stil.
Eftersom olika delar i ditt tal behöver olika slags energi är den låga stilen att föredra i ditt narratio där du kort och tydligt presenterar ditt ämne för din publik, gärna med ett historiskt perspektiv. Genus humile är även ditt förstaval under argumentatio. Och det känns logiskt. För om folk inte förstår dina argument kommer de inte att låta sig påverkas.
Skriver Camilla
One Comment