Lucka 9: refractio.

Nu är det dags att ta hand om tomten!

I december månad tolkar de flesta det som en gubbe med röd luva, aningen småtjock, med svart bälte, några renar, en släde och en massa julklappar.
I juli månad tänker de flesta snarare att det handlar om en växtbeklädd yta runt ett hus.

I skrift. Utan förklarande sammanhang.

Naturligtvis är detta mönster i språket en retorisk stilfigur, refractio, och kristdemokraternas Göran Hägglund nyttjar den fenomenalt.

I Almedalen 2010 drog han till med följande sekvens: ... för några dagar sedan kunde man läsa en helsida i en större morgontidning om hur en konsult i ämnet varnade allmänheten för att halka in i könsroller på semestern. En av många åtgärder han efterlyste var att införa varannan damernas när det gällde att tömma dasstunnan (på skit, underförstår undertecknad). Mina pressekreterare som känner mig väl har förbjudit mig att ens tänka på att hitta på skämt kring det här med jämställd dasstunna. Men låt mig bara kort säga att jag tror att verklighetens folk skiter i det där…

Med risk för att bryta decorum (det passande) exemplifierar Hägglund här stilfiguren refractio med skit. Ordet i sig har flera betydelser: mänsklig avföring och begreppet att strunta i något. När du nyttjar en refractio låter du de olika betydelserna användas på ett kreativt sätt. Vi skiter faktiskt i en dasstunna på annorlunda sätt än vi skiter i att bry oss.

Det finns fler politiker som använder stilfiguren. Samma år talade miljöpartisten Maria Wetterstrand om Mohammed Nasheed: President i Maldiverna. Ett soldränkt paradis tänker säkert många. Tyvärr finns det risk att vi i framtiden bara kommer att tänka dränkt.

Refractio. Vanligare än du tror. Och nu vet du hur den fungerar.

Ser fram emot att se den oftare gör talskrivaren.