Punkt. Och punkterna.

Har du noterat hur folk använder punkt nuförtiden? ..jag pratar om punkternas inträde i diverse texter…. naturligtvis stör jag mig även på att folk inte verkar komma ihåg att meningar startar med stor bokstav.. men de verkar inte heller tagit till sig att det bara finns fyra sätt att korrekt använda punkt i svenska språket…

1. Vid meningsslut.

Om vi börjar med det klassiska: Att sätta punkt efter en mening som utgör ett påstående. Kom ihåg att du bara sätter en punkt, även om din mening avslutas med en förkortning: etc., o.dyl. och m.m.

2. Tre punkter för avbrott.

För att visa på att du censurerat dig själv på något sätt, som om du skulle kalla de som missbrukar punkter i texter (som den inledande texten exemplifierade) för idi… lämnar du inget mellanrum före första punkten. Om du däremot utelämnar ett helt ord gör du ett blanksteg först: Vilken dj…la … Nästa mening börjar sedan som vanligt. Med stor bokstav.

3. Vid paus eller tveksamhet.

Ska jag använda en eller flera punkter som avslut på den här meningen …? Visst kan jag göra det … men kanske inte just i denna.

4. Utelämningar i talserier.

Om det är så att du i din text känner ett behov av att infoga en talserie kan det kännas drygt att skriva ut alla steg. Det behöver du naturligtvis inte. Infoga tre punkter istället:
1/10/100 … /1 000 000 000 000

Så då var vi klara med dagens grammatiklektion.

Frustar Camilla

Uppdatering.

De tre punkterna heter alltså ellipsligatur. Tänkte inte vara fackterminologiskt nördig och fattar: Ni som läser min blogg gillar det. Ska tänka på det i fortsättningen.

Lovar Camilla

Uppdatering två.

Är det kanske så att den skrivna ellipsligaturen är motsvarigheten till den talade ljudpausen?

Funderar Camilla