Ångest, ångest är min arvedel, min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen. Lagerkvist. Och i mars varje år springs det för ångestens skull, deras strupars sår, deras skri i världen på Götgatan i Stockholm. 209 meter.
Jag går förbi affischen som uppmärksammar mig på loppet. Där står: Ett litet skrik från en människa, ett stort vrål för mänskligheten. Det är en stilig parafras på det mer välkända: One small step for man, a giant leap for mankind. Som i sin tur bl a är en mycket stilig antithesis.
Ofta vill du säga samma sak flera gånger. För repetitionens skull. Du skulle kunna använda pleonasmen eller tautologin men det är mer effektivt att parafrasera istället. En parafras är en omskrivning, en omdiktning, en bearbetning av orden. För om du säger samma sak på samma sätt flera gånger är det risk att du tråkar ut mottagaren av ditt budskap. En uttråkad mottagare tar inte in. En uttråkad lyssnare sover. Åtminstone mentalt.
Antithesis betyder ”sätta-upp-mot”. Stilfiguren nyttjar alltså motsatsord, kontraster. Och motsatser har den finessen att de lockar hjärnan. Det blir en kod för hjärnan att knäcka. Ett litet steg – ett gigantiskt kliv. Bara här har vi två motsatser: litet – gigantiskt och steg – kliv.
Så för att repetera och samtidigt hålla hjärnan alert står de retoriska stilfigurerna parafras och antithesis på mottagarens sida.
Säger talskrivaren
One Comment