Metaforen är en ypperlig retorisk figur som förenklar och förstärker ditt budskap.
Winston Churchill skrev och framförde många minnesvärda tal under sin tid som brittisk premiärminister. Att han skrev fantastiskt bra renderade honom även ett Nobelpris i litteratur (1953). Ett av hans mest berömda fraser är när han talar om järnridån, den tänkta europeiska gränsen mellan det kommunistiska öst och det demokratiska väst. Iron Curtain, en metafor så stark att den fäste och blev ett välkänt och välnyttjat begrepp även för andra.
Bilden var strategin som förklarade budskapets syfte.
I torsdags skrev jag på de Libris om Brigitte Mral och Henrik Olinders bok Bildens retorik i journalistiken där Mral beskriver metaforen så bra:
Metaforer är förkortade budskap, omskrivningar för något större och komplicerat. Metaforer bygger på att det finns en likhet mellan det som avses och det visuella uttryck som används, och de bygger på att vi med hjälp av en symbol som hör hemma i ett helt annat sammanhang kan se paralleller till en aktuell situation som därmed blir förklarad.
Det finns sex framforskade riktlinjer som maximerar budskapets förmåga att fastna hos mottagarna. Föga förvånande är den sista bilder. Vad som händer är nämligen att bilder ger hjärnan en upplevelse av att vara ögonvittne till budskapet. Metaforen verkar genom att ha en stor associationsbredd i vilken den personliga tolkningen färdigställer budskapet. Dina mottagare blir medproducenter med metaforens hjälp och tar därigenom lättare till sig och gör ditt budskap till sitt. Som de sprider i sammanhang där du inte finns. Och din retorik blir framgångsrik. Igen.
Konstaterar talskrivaren