Jag hör vad du säger.

Springer på en intressant tråd på fejjan (Språket i P1) och börjar fundera på begreppet
jag hör vad du säger.

I min familj använder vi det humoristiskt. Som ett sätt att vänligt avrunda ett meningsutbyte där vi inte håller med varandra och tröttnat på att höra den andres argument. Oftast leder det till att vi skrattar. ”Ja, ja. Vad är väl en bal på slottet” skulle vara en naturlig fortsättning.

Inte i tråden. Där anser folk att det är en stark negativ värdering kopplad till orden. ”Jag hör vad du säger betyder att man hör men inte bryr sig. Det är ett oförskämt svar.” (Jag jämför med engelskan what ever …) Det finns även neutrala tolkningar: ”Jag har förstått din uppfattning men jag delar den inte.” Se vad som händer om jag omformulerar sista alternativet genom att byta konjunktiv: Jag har förstått din uppfattning och jag delar den inte.” Annorlunda tolkning, eller hur? Och ”Jag har tagit in vad du säger och skall fundera på det.”

Om någon säger ”jag hör vad du säger” till dig på ett sätt som du upplever betyder ”what ever” kan du ställa följdfrågan ”vad är det du hör att jag säger?”. Här har du möjlighet att korrigera om personen trots allt inte har lyssnat och därigenom missuppfattat dig. Dessutom är det svårare för personen att använda uttrycket som ett avfärdande igen eftersom du faktiskt synar hen. Förmodligen är det inte en helt behaglig upplevelse.

Själv gör jag en distinktion mellan att höra och att lyssna. Vi kan inte stänga av öronen så hör gör vi oavsett vi vill det eller ej. Men lyssna, det är en aktiv handling.

Och lyssna har inget att göra med att lyda. ”Mina barn lyssnar inte på mig” borde således formuleras ”Mina barn lyder mig inte.” Fast det uppfattas nog som alltför negativt värderande för en själv vilket i sin tur gör det svårt att säga.

Andra uttryck som kommer upp är ”ingen fara”, ”jag tar det med mig” och ”det var så lite”.

Ingen fara (som jag själv använder frekvent i betydelsen: det gör inget, det är lugnt, inget att stressa upp sig för.) är däremot ett uttryck där fler når liknande tolkning. Med ett tillägg: Är det inte så att det mer och mer används som ett artigt sätt att tacka nej? Oj då. Det menar inte jag. Fast jag hoppas och tror att personerna jag framförallt sms:ar det till förstår av sammanhanget. Det är oftast när någon är sen till vårt möte eller måste ställa in med kort varsel. Så kan det gå. Det löser vi.

Jag tar det med mig tolkas av flera som att personen i fråga inte bryr sig och bara vill avsluta ordflödet. Tänker att det beror lite på tonfallet och betoningen. Det kan faktiskt också tolkas som att personer som lyssnar genuint vill fortsätta tänka på det du just sa, för att det ligger något i det som öppnar upp för en förändring.

Gillar du inte det uttrycket ställer du uppföljningsfrågan. Vad är det du tar med dig? Funkar på samma sätt som ovan.

Det var så lite. ”Inte för mig” brukar jag svara. Kanske för att jag har kroniskt svårt för människor som undervärderar och därigenom underminerar sig själva. Det tar även bort skulden som obönhörligen uppstår varje gång någon gör dig en tjänst. Hela vårt samhälle är uppbyggt på att vi på olika sätt hjälper varandra och att vi står i skuld till varandra. Ta inte bort skulden varje gång. Det förlorar bara du på.

Jag förstår. Vad är det du förstår? Både ”jag förstår” och ”okej” som svar på ett ”jag hör vad du säger” kan tolkas som att du håller med. Om du gör det, okej, men om du inte gör det bör du vara varse om associeringsmöjligheten.

Hur tolkar du dessa uttryck?

Frågar Camilla