Beteckningar och manipulation.

Det här med öknamn. Du vet vad jag pratar om. När du ger någon du inte gillar ett annat namn som uppfattas negativt av de som hör det. Det handlar om en av de gamla klassiska härskarteknikerna. Berit Ås kallar den för förlöjligande, men hon var inte först med att identifiera just den manipulationstekniken. Det kanske inte heller Alfred McClung Lee och Elizabeth Briant Lee (1939) som vid Institutet för propagandaanalys (the Institute for Propaganda Analysis) forskade på propaganda var, men de var betydligt tidigare. De kallade det här fenomenet med öknamn för name calling. Inom semiotiken kallar vi dem beteckningar – tecken som vi i vår kultur fyller med betydelse.

I veckan som var debatterade tankesmedjorna Arena Idé med Timbro på temat ”En hållbar utveckling”. Icke oväntat (det är ändå politik vi talar om) fick vi med oss några härskande beteckningar som jag tänkte belysa i detta inlägg.

Jag har tidigare titta närmare på hur vänsterpolitiker benämner högerpolitiker: ”högerkartell” har vid flera tillfällen använts istället för ”högerallians”. När jag slog på betydelsen för beteckningen kartell fann jag ”en formell överenskommelse att sätta den marknadsmässiga konkurrensen ur spel. Medlemmarna i kartellen godkänner att samkoordinera priser och sin produktion med varandra” (Wikipedia). Och beteckningen allians? ”Förbund eller förbindelse, gemensam överenskommelse”. Utan negativ konsekvens. Vilket väljer motståndaren helst? Eller hur.

Från Arena-Timbro-debatten och kommentarsfält har jag funnit följande beteckningar: passopper, menlösa hjon eller RUT-arbetare. Pärlproletärer och borgarbrackor. Vinsthat. Socialistflank. Arbetstillfälle eller sysselsättning. Kuttersmycke eller debattör. Beroende från vilket håll du tittar signalerar det olika saker. Som oftast är den negativa klangen fäst vid motståndarnas åsikter.

Och så sprang jag på en neologism (nyord) – underraskad. Älskar beteckningen och avskyr sammanhangets betydelse. För det handlade om att en av de kvinnliga debattörerna blev förminskad av en manlig opponent i debatten och kommentaren blev ”Man blir tyvärr underraskad”.

Och så här höll de på. Och så här hålls det på: av politiker och politiskt intresserade, av chefer, kunder och kollegor. Av alla som härskar och manipulerar eller står upp för sig. (Kom ihåg att allt handlar om perspektiv.)

Det finurliga i det hela är att du nu är mer medveten om hur härskaren kan använda beteckningar emot dig. Och när du kan se det för vad det är behöver du inte längre ta åt dig. Ifrågasätt istället. Be härskaren förklara sig. Och välj dina egna beteckningar med omsorg. För ord är fortfarande makt.

Konstaterar Camilla Eriksson, retorikiskan

(För dig som just trillat in på sidan och uppenbarligen funnit det intressant nog att läsa ända hit vill jag informera om att det här är lucka elva i Härskarkalendern på Retorikiska. Övriga publicerade inlägg hittar du på Härskarkalendern.)

Oavsett härskarnas betydelse för påverkan – ord är makt och ord förför. Alltid. Och om jag vore du skulle jag se till att följa Retorikiska i sociala medier för att säkerställa att jag inte missar något.