Läser dagens SvD och fastnar på en artikel om hur föräldrar i mycket större utsträckning än tidigare skjutsar sina barn till skolan. Detta är ingen ny fråga, men problemet består. Problemet? Jo. Det är ett problem, på många sätt: barnen rör sig mindre, miljöpåverkan blir större och trafiksituationen vid skolan sämre.
Är det ett kommunikationsproblem överhuvudtaget? Dvs., har problemet uppstått p.g.a. dålig kommunikation och/eller är det möjligt att lösa problemet med endast kommunikation?
För att kunna svara på den frågan behövs ökad insikt i hur målgruppen tänker och varför målgruppen har ett visst beteende. Enligt forskaren vid Statens väg- och transportinstitut Annan Anund anser föräldrarna att det handlar om tid, trygghet och bekvämlighet. Med andra ord ganska långt ifrån hälsa, miljö och rörelsefrihet … Men ja, det verkar teoretiskt kunna lösas med kommunikation.
Utmaningen ligger i att ändra attityder och det är inte lätt. En av attityderna är ”En god förälder skjutsar barnen ända fram till dörren.”. Andra handlar mer om att ”bilen är snabb och säker, bussen är jobbig och opålitlig”. För att ändra en attityd krävs väldigt mycket. Det är alltid enklare att försöka ändra ett beteende. Vi har nämligen en psykologisk funktion som vi på svenska kallar self perception. När vi gör något betraktar vi oss själva utifrån och för en inre konversation i stil med: Om jag gör på det här sättet så tycker jag det är bra och rätt.
Och för att nå fram till människor, förbi den selektiva exponeringen, den selektiva uppmärksamheten och den selektiva tolkningen som i flera steg effektivt stänger ute information behöver vi väcka rätt känslor i mottagarna av vårt budskap. Vad är problemet i befintlig kommunikation till föräldrar som skjutsar sina barn? Kommunikationen har både adresserat fel känslor och argumenterat på en alltför abstrakt nivå som ligger för långt bort för mottagaren. Vi må hända tro att det är altruistiska motiv som styr, men det är alltid de egoistiska. Alltid.
I det här fallet önskar jag att det vore så lätt att säga ”gör om, gör rätt” men med de attityder som råder önskar jag istället träffade kommunikatörer lycka till.
Tänker Camilla