Det här med det. Jag har tänkt på det länge nu. Hur det avidentifierar det jag skriver om. Hur det glömmer bort att komma ihåg att påminna läsaren om vad det är du läser.
Det slarvas med det. Och här talar vi inte om retorik.
Det är som om det korta får vinna över det längre. Att det enkla väljs av slentrian.
Det är väl ingen fara tänker du, men det är det faktiskt. Om din läsare inte blir engagerad i det du skriver om, om hen missar det som är viktigt, är inte det ett misslyckande då?
Jag har fastnat i det många gånger. Skrivit det och sedan ändrat mig. För flödet blir mycket bättre om det inte är med.
Vad är det du pratar om? Säg det istället. Säg det många gånger, med olika namn, olika omskrivningar och det kommer att uppfattas på ett helt annat sätt.
Lovar Camilla
(Och bilden har jag kärleksfullt nyttjat från DETsthlm. Känns som om vi är inne på liknande spår …)
Intressant. Att inte noggrant berätta vad vi pratar/kommunicerar om är ofta en "professionell" sjuka. "Om du inte vet vad vi pratar om, behöver du inte lyssna", sa hen lite nedlåtande.
Och även en sjuka hus många journalister, som få en annan tråkig följd. Att lyssnare, läsare, tittare och andra konsumenter har svårt att förstå vad som syftas på.
Skälet sägs nästan alltid vara att det sparar tid. Ironiskt nog gör det det. Eftersom bristen på identifiering gör att nyhetskonsumenten inte hänger med och därför rent mentalt stänger av och går vidare till annan aktivitet än att konsumera. Fördjupning, noggrannhet, språk som går att ta till sig är alltid lösningen på "det"…
Tack Gunnar! Visst är det utbrett. Jag läser oerhörda mängder text varje vecka och frustar nu och då över detta. Och så jobbar jag själv med att skriva ut vad det är jag syftar till istället för att låta latheten vinna ordet …