Riksutställningar gjorde underhållning av underhållning. Debattle istället för debatt. Och jag återkopplade rent retoriskt debattörernas inlägg. I mina ögon ett otroligt smart koncept med utvecklingspotential. För vi är utleda på att lyssna på människor lägga fram sina argument på det vanliga sättet, lyssna på deras kommentarer av varandras kommentarer på det vanliga sättet och framförallt lyssna på folk ur publiken som vill kommentera paneldeltagarnas kommentarer. På det vanliga sättet. Men Riksutställningar gjorde något helt annat.
Först fick publiken rösta på påståendet ”Den neutrala kulturinstitutionen är död”. Två tredjedelar eller 66% av publiken höll med.
Behrang Miri (konstnärlig ledare för barn och ungdomsverksamhet på Kulturhuset), Edda Manga (idéhistoriker) och Elisabeth Ohlsson Wallin (fotograf) höll med om påståendet och Tebogo Monnakgotla (tonsättare), Johan Wingestad (tf verksamhetschef Konstnärernas Riksorganisation) och Eva Cooper (Timbro) var emot. Under 7 minuters anföranden blev det en spridd argumentskur och budskapen böljade fram och tillbaka. Vissa argumenterade väldigt känslosamt: Behrang kände sig nödd att ställa sig upp, Elisabeth öste ut kärlek och rädsla i lokalen medan Edda lyfte till en hög abstraktionsnivå. Det andra laget präglades av Evas välformulerade anförande, Tebogos mjuka framförande av starka ord och Johans resonerande stil. Sedan kom kontratillfället med två minuter var.
När debatten var över hölls återigen en publikomröstning. Röstresultatet ökade med 10 procentenheter till 76% eller till tre av fyra personer. Ord är således makt. Igen.
Ni kan titta på debatten här.
Debattlar Camilla
One Comment