Det här med att blogga varje dag i 100 dagar låter lite stört. Tro mig – ibland undrar jag med. Ändå tänker jag göra det igen. För det händer något när jag tvingar mig att skriva något varje dag. Med mig. Med orden.
Detta inlägg blir ett meta-inlägg då jag tänker lista några skrivtips:
Retorisk överlevnadsguide. Om det här med skrivkrampen inte löser sig genom goda förutsättningar eller inspiration är det bara att brutalt bryta ned alla måsten till en överskådlig, enkel modul. Här kommer min retoriska överlevnadsguide i sju steg.
Det här med att skriva väl. Det är väl gott med alla dessa råd. Jag tittade lite närmare på den ironiska, humoristiska och allvarligt menade tipslistan. Ur ett retoriskt perspektiv. Så klart. Jag vill läsa mer om att skriva väl.
Superkul! Jätteroligt! Fruktansvärt deprimerande. Och ibland tar de helt över föreställningen. Det handlar om förstärkningarnas urlakande effekt.
Det (miss)lyckade utropstecknet! Bodil Malmsten formulerar min känsla med oroväckande exakthet när hon skrev ”Utropstecknet är ett tecken på att meningen är misslyckad; att utropstecknet behövs betyder att meningen inte är tillräckligt uttrycksfull i sig själv.”
Vad det är vi pratar om? Det misslyckade utropstecknet.
Gillar du mina tips om hur du skriver bättre? Skulle du vilja att jag analyserade dina texter och gav dig återkoppling? Gå min distanskurs i retorikiska.
Gilla Retorikiska på Facebook!Följ Retorikiska på twitter!Startar Camilla
One Comment