Grinden där uppe har jag svängt i snart sex och ett halvt år. Vi är några familjer som varit med ändå från början. Jag ser Scherps därborta och jag ser fler som nickar. Vi kom hit med våra första barn och sedan kom vi tillbaka även med nästa. För mig är det självklart varför vi tycker att ni är helt fantastiska, men jag tänker ändå förklara det för er.
När vi svänger grinden i snöfall med ett barn som inte vill bära vantar, känner ni på hennes händer så att hon inte är för kall. När vi svänger grinden i stekande sol ser ni till att han har solskydd på så att han inte bränner sin hud. När vi svänger grinden i ruskig höst stämmer ni av att hon är rätt klädd så hon inte går våt. För när ni tar över våra barn på morgonen tar ni inte bara över övervakningen, ni tar över ansvaret.
På den här förskolan har våra barn lärt sig läsa, skriva och räkna. För ni leker fram språkets glädje och siffrornas mysterier. Men det är mycket mer än så. Ni lär våra barn hur man är när man är en schysst kompis, och ni lär dem hur man säger ifrån när någon inte är det. Allt detta har våra barn tagit med sig och använder i andra situationer där ni inte finns.
Vi är många som vill tacka er för det ni gör för våra barn. Med våra barn. Som är vår mening. Tack för att vi kan svänga grinden varje dag och veta att vår lille har det bra.
Mina barn har gått på en helt underbar förskola. Nu är det slut. Båda två har vuxit upp, blivit stora och gått vidare. Vad hände med tiden? När hände det här? Nåväl. Varje termin har jag ansvarat för att samla ihop några slantar från alla familjerna och sedan har vi lagt dem på presentkort på en stor restaurangkedja till våra pedagoger för att visa vår uppskattning av deras insatser. Oavsett vilka familjer som är med är presenterna alltid från ”Barnen”. Eftersom detta var den sista terminen för mig höll jag ett litet tal innan barnen fick överlämna kuverten, ganska likt det du just läst.
Alla som själv lämnar ifrån sig sina barn på morgonen vet hur jobbigt det kan vara. För mig har det alltid varit emotionellt svårt, men eftersom jag vet att de har det så bra har jag kunnat gå och gjort vad jag behöver göra och bara ibland har en tår eller fyra trillat nedför mina kinder när jag stängt grinden bakom mig.
Jag vet att det inte är alla förunnat, och jag är så tacksam. Nu väntar nya äventyr. Tack för att ni har förberett dem så väl. Tack Jonas, tack Karin, tack Anna, tack Sanna, tack Jenny, tack Ingela, tack Jessica E, tack Jessica W, tack Heidi, tack Raquel, tack Sebastian, tack Camilla, tack Nathalie och tack Lindy.
Tackar för sista gången gör Camilla