Under hösten har jag jobbat som talskrivare för serien ”Livet blir bättre”. I serien porträtteras folkkära svenskar som trots tuffa motgångar kämpat vidare och nu är mycket framgångsrika inom sin genre. Renée Nyberg samtalar denna gång med Anton Hysén. Anton och jag jobbade väldigt intensivt med hans tal och jag tänkte att det kunde vara kul för er läsare att få ta del av hans tankar kring hans tal. Så jag ringde upp:
Hur kände du det här med att hålla ett tal på tre-och-en-halv minut som sammanfattar viktiga delar av ditt liv?
Jag kände att det först var väldigt nervöst, men sedan när jag tänkte på varför man gjorde det så lugnade man sig lite liksom.
Vad var varför:et för dig?
Jag kände att det var viktigt att nå ut till folk. Speciellt till folk i fotbollsvärlden, att det inte ska spela någon roll. Att det viktiga är att man är duktig på det man gör.
När vi satt och jobbade med ditt tal, vilka tankar kom hos dig?
Jag tänkte bara att jag ville få det så bra som möjligt, men samtidigt så mycket jag som möjligt. Som jag skriver och som jag tänker. Så att jag ville få det jättebra samtidigt som det blev som jag uppfattar och att det kommer direkt från min mun, mitt hjärta. Det var så jag tänkte.
Och hur tyckte du att det blev?
Jag tyckte det blev jättebra! Jag var så himla nervös, men det gick riktigt bra tycker jag. Jag fick ut det jag ville säga. Och responsen var hur bra som helst liksom. Folk klappade mig på ryggen efteråt, det var ju suveränt. Det kändes underbart! Man märkte att de tog åt sig. Det kändes viktigt att jag gjorde det här talet, för då kommer det fram och folk tänker på det lite mer.
Du var ju otroligt nervös innan du skulle gå ut på Ullevi. Vad var det som hjälpte dig att våga gå ut och leverera?
Jag tänkte bara på att jag vet ju vad jag gör och jag har gjort det innan. Jag vet ju vad jag snackar om liksom. Det är bara att gå ut och säga så som man tänker hela tiden. Varför? Jag vet ju vad jag gör där. I fotboll kan man vara nervös men man vet ju vad man gör på planen liksom. Det gjorde det hela lite lugnare.
Hade du övat mycket innan?
Alltså jag andades ju. Jag hade gjort massor av dina andningsövningar. De var faktiskt ganska mycket hjälp. När man andas in mycket känner man ju psykologiskt att man blir mycket lugnare.
Och hur kändes det att värma upp rösten? Hjälpte det något?
Ja, jag tycker att det hjälpte. Det hjälpte extremt mycket. Annars kanske det blir så här att man pratar för ljust eller pratar för högt uppe. Det var bra, det hjälpte tycker jag.
(Innan Anton kaxigt trampade ut på Ullevi inför tusentals åskådare i halvlek matchen mellan brorsans IFK Göteborg och IFK Norrköping hade vi stått i dopingrummet och gjort uppsjungningsövningar, andningsövningar och lite magmassage för att jobba bort så mycket av nervositeten som möjligt från hans röst.)
(Och nej, han tog på sin mage helt själv.)
Andra tips som du vill ge andra som blir jättenervösa när de ska tala inför publik?
Det som jag tänkte på var bara: Kör så som du har tänkt dig ditt tal. Kör exakt så som du har tänkt. Publiken vet inte vad du har skrivit på det papperet så tappar du bort dig är det bara att fortsätta liksom. Det var det jag tänkte på också – det är ingen som vet någonstans vad du har skrivit i ditt tal så att där är det bara att fortsätta om du har kommit bort dig. Det är inget du behöver oroa dig över. Alla vet ju inte vad du har skrivit liksom. Det var något som lugnade mig. De har ju ingen aning om vad du tänker säga.
Vad är du mest nöjd med angående talet?
Jag är väl nöjd med att det var så många starka punkter som verkligen kom ut. Nu kommer jag inte ihåg exakt hur det var men jag fick verkligen ut saker som folk lyssnade på. Och sedan när applåderna kom kände jag verkligen att jag fått ut de viktiga punkterna. Så det var skönt. Det var det bästa med talet. Att de tog åt sig.
Hur det lät? Ratta in TV3 vid 21 i morgon så kan du själv se.
Förmedlar Camilla som nästa vecka samtalar med Emma Igelström
2 Comments