Partiledaren för Liberalerna Nyamko Sabuni höll igår sitt partiledartal i Almedalen.

Eftersom jag anser att retorik är grunden för demokrati dekonstruerar och analyserar jag talen från ett klassiskt retoriskt och ett modernt semiotiskt perspektiv. Dessutom brukar jag spegla hur jag uppfattar framförandet i mitt sätt att förmedla analysen.

Liberalerna.

”Jag talar av egen erfarenhet: Vi behöver börja med att arbeta för barnen, för framtiden. nu.”

Detta är vad hela talet handlar om. Jag har under våren gått in som byråchef på den nystartade byrån Stockholm Operation. Vårt nya verktyg Discourse Diversity, skapat av min kollega Mattias Östmar, gör en matematisk analys av talet och tar fram vilka ord som visar de centrala teman som talet handlade om. Sedan gör jag en semiotisk tolkning och skapar en mening som får representera meningen med talet. Och det var den du läste ovan. Här är bilden som Discourse Diversity genererar:

Liberalen Sabuni talade i Almedalen om att föra in hoppfullheten för framtiden i politiken.

”Det är ett mål för mitt partiledarskap, att medverka till så mycket konkret handling att framtidsångest faktiskt kan bytas mot framtidstro.”

Och hon har att göra. För valet av partiledare har skapat en splittring i partiet som hon behöver läka.

Med en tydlig liberal agenda och med tydliga liberala förslag är det tydligt att hon vänder sig till de redan övertygade och övriga liberaler. Det räcker. För får Sabuni tillbaka liberalerna som vandrar mellan Centerpartiet, Socialdemokraterna och Moderaterna når hon över 10%.

Och det märks bland budskapen. Hon betar av mångfaldens, rasismens, integrationens, hederskulturens, våldets, extremismens, företagandets, teknikutvecklingens, ingenjörernas och framtidsoptimismens betydelse för vårt samhälle. Liberaler älskar dessa frågor. (Och Europafrågan. Men det gör inte så många andra så det var tur att den utelämnades.)

”Målet med en liberal integrationspolitik är därför detsamma som för all liberal politik: Att var och en ska kunna ta makten över sitt liv och forma sin framtid i en fri samverkan med andra människor.”

Sabuni argumenterar genom den klassiskt retoriska argumentationskedjan: premiss/påstående, underpremiss/bevis, följt av en konklusion/slutsats.
”Mångfald berikar (påstående). Precis som många av oss hejar på olika fotbollslag runt om i landet, Djurgården, FC Rosengård eller Piteå IF. Men när landslaget spelar hejar vi på blågult (bevis). Det är så jag enkelt vill beskriva den inkluderande svenskheten (konklusion).

Kanske var detta tal ett hastverk. Eller så saknas kompetensen. Eller så är det en kombination av dessa två med ytterligare potential för minst ett ytterligare alternativ. Faktum är att Sabunis tal saknar stilfigurer (mönster i språket) och nästan helt saknar retoriska troper (bilder). Den enda trop jag hittar är: ”Politik som slår hårdast mot dem utanför storstäderna, som har minst ekonomiska marginaler och som är mest beroende av att ta bilen mellan jobbet, förskolan och mataffären, är tondöv.” Dessvärre haltar den meningen ändå. Läs den igenom om du inte är med på vad jag menar. (Den är för krånglig och poängen kommer för sent.)

I övrigt blir jag alltid glad när talaren har bemödat sig om att skapa en neologism – en ny beteckning, ett nytt ord. I Sabunis fall handlar det om elektrifieringskommission. Och hon definierar även syftet:

”Den (elektrifieringskommissionen, red anm.) ska ha stöd på högsta politiska nivå, den ska fungera som samordnare mellan alla olika aktörer och den ska ta fram en konkret tidtabell och handlingsplan för att elektrifierade de största och mest trafikintensiva svenska motorvägarna.”

För användningen av en neologism eller ett nyord ökar sannolikheten för hågkomst. Särskilt i kombination med konkretion.

Slutligen ser jag i Sabuni en krigare: ”Jag har egna erfarenheter av rasism.” och ”Jag är uppfostrad till att inte ge upp kampen för demokrati och allas rätt att göra sin röst hörd.” Hon följer upp sina uttalanden med en stark och klar stämma som trots felsägningar inte kommer av sig utan tvärtom trycker på lite mer. Hon väljer dock att stå väldigt stilla och vila armarna på ett högt bord. Här finns mycket att utveckla. För allt skickar signaler. Om den vita klänningen är vald för att signalera renhet, äkthet och genuinitet vet jag intet. Däremot ser jag att effekten blir stark.

Och jag avslutar med att konstatera att det ska bli intressant att följa Liberalernas nya partiledare och se om hon kan uppgraderas till ledare och hjälte för sitt parti.

Avslutningsvis.

Nu kanske jag låtit överdriven i mina ord. Som vanligt har jag låtit min analys av talet genomsyras av den tonalitet jag uppfattat. Idag har det främst handlat om att tala rakt och tydligt, utan att färga texten med känslor och följa en något sånär kronologisk struktur med tydliga inslag av klassisk retorik.

Det var medvetet från min sida. Mitt syfte är som alla andra dagar här i Almedalen att få dig att tänka till på hur formen, orden, bilderna etc. används för att påverka dig.

Nyamko Sabunis tal kan du läsa och se i sin helhet hos Liberalerna.

Och jag skrev redan förra året ett inlägg om talskrivarens ansvar och Almedalstalen. Jag när fortfarande en förhoppning om att nå fram med mitt budskap – för vi som lyssnar är vi som röstar och vi är värda bättre.

Analyserar Camilla Eriksson för Retorikiska