Hur du manipulerar som rikspolischef Dan Eliasson.

Rikspolischef Dan Eliasson har haft semester. Han är ”något kilo lättare, utsövd och har mängder av energi.” Under rubriken ”Vi klarade även denna sommar” markerar han återträdet i tjänst i polisens egna tidning Svensk Polis. Jag har under en längre tid lyssnat på hur Eliasson använder manipulationsteknik efter härskarteknik efter maktteknik. (Från slutet av november 2015 till början av april 2016 arbetade undertecknad som interimistisk pressis för Polisförbundet.) Nu räcker det. Här kommer min dekonstruktion av Dan Eliassons manipulationstekniker i dagens Studio Ett.

Hur du manipulerar. Del ett.

Anna Nellberg Dennis är Polisförbundets första vice ordförande. Hon intervjuas av Ekot och säger följande om Eliassons krönika från Svensk Polis: ”Jag tänkte att rikspolischefen måste vara tondöv. Det var min spontana reaktion faktiskt.”

Notera här hur Nellberg Dennis titulerar Eliasson – med hans titel. Hon forsätter: ”Det vi kan se efter det här brevet kommit ut är att det har varit en ganska upprörd diskussion i sociala medier bland våra medlemmar. (Polisförbundet representerar över 95% av alla poliser i Sverige, reds. anm.) Man har delat detta många gånger. Vi känner inte igen oss i den här bilden som han skriver. Och vi kan säga att vi inte delar hans bild om att det börjar kännas bättre heller. Tvärtom märker vi att allt fler poliser har fått nog. Och man underkänner ju den här nya organisationen.”

Således klara, raka besked från Nellberg Dennis. Och Eliassons respons? ”Jag förstår precis vad de menar för någonting för vi pratar om delvis olika saker. ”

Notera hur Eliasson binder ihop första meningen med ett ”för vi”. Vi som lyssnar uppfattar det som ett därför, alltså att Eliasson håller på att förklara varför han vet precis vad de menar för någonting. Fast det gör han inte. Det han gör är att han försöker göra en alter, dvs. nivåförskjutning från det Nellberg säger till det han själv anser är relevant och betydelsefullt. Sedan försöker han återta problemformuleringsinitiativet genom att hävda att han och Nellberg pratar om olika saker. Problemet är bara att sommarens underbemanning inom polisen till stor del handlar om omorganisationens konsekvenser. Och det vet Eliasson mycket väl.

Hur du manipulerar. Del två.

”Nu pratade Anna om ombildningen. Och då är det så att det finns väldigt många olika åsikter inom polisorganisationen.”

Här kallar rikspolischefen sin opponent vid förnamn. Inte vid efternamn, inte med titel utan med hennes förnamn. Det finns flera olika anledningar och ett syfte till det – att förminska hennes betydelse och därigenom förminska betydelsen av vad hon säger. Och det var inte allt.

Hur du manipulerar. Del tre.

”Nu pratade Anna om ombildningen. Och då är det så att det finns väldigt många olika åsikter inom polisorganisationen.”

Rikspolischefen har konstant under väldigt lång tid vägrat kalla det som nu sker med polisens omorganisation för just det – en omorganisation. Eliasson betecknar den konsekvent som en ombildning. Varför? Återigen handlar det om att minska betydelsen av innebörden. En ombildning är betydligt mindre (och därigenom mindre komplicerad, mindre omfattande, mindre-vad-du-vill) än en omorganisation. Börjar du se mönstret? Det gör journalisten Jörgen Huitfeldt och synar vid ett senare tillfälle där han sticker in: ”Omorganisationen alltså”. ”Omorganisationen ja, men …” svarar Eliasson bara för att ännu senare betona beteckningen OMBILDNINGEN igen: ”JAG skulle bli väldigt besviken på MIG SJÄLV om JAG (förlåt, han har så konstiga betoningar) bidrog till att OMBILDNINGEN, (så kommer han kanske på sig) reformen, omorganisationen inte blev så bra som möjligt.”

Hur du manipulerar. Del fyra.

”Den här krönikan skrev jag för, vad kan det vara, en vecka sedan. Nu har det brunnit antal nätter ytterligare här i Malmö. Vi måste få stopp på det. Tveklöst och det finns strategier i Syd och i Malmö för att vi ska komma tillrätta med det hära. Låt oss följa det här några dagar så får vi se att det händer någonting.”

Varför besvara frågan när det finns så mycket annat han kan prata om? Som är viktigt. Betydelsefullt. Där han kan visa styrka, medkänsla och förtroende för sina anställda. Eliasson använder återigen den retoriska stilfiguren alter. Notera även tonen i hans röst. Den är oftast helt rätt för de ord som förmedlas. Även när orden snabbt byter valör. Kameleont är vad han är vår rikspolischef. Inger det förtroende tycker du?

Journalist nummer två (Helena Groll) bryter in: ”Du hade inte skrivit den här om du hade skrivit en vecka senare menar du?”

Eliasson igen: ”Jag vet faktiskt inte om jag hade haft exakt samma tonfall, och givet den diskussionen som har blivit kring det hära. Då hade jag förmodligen formulerat mig på ett annorlunda sätt.”

I responsen på Grolls uppföljande fråga kastar Eliasson in ännu ett nytt spår för att förvirra alternativt ändra riktning på samtalet. För mig som lyssnar blir det bara absurt. Det är både självklart och underförstått att man inte vet riktigt hur ens åsikter/tankar/ord kommer att uppfattas innan man släppt dem till världen att tolka. Det är inte det Grolls fråga handlar om. Och det vet Eliasson. Är det inte nonchalant mot oss alla att prata på det här sättet så säg.

Hur du manipulerar. Del fem.

Groll inleder ett nytt utfrågningsområde med orden ”Inför sommarens olika musikfestivaler lanserade ni den så kallade Tafsa-inte-kampanjen med de här armbanden, vi uppmärksammade det här. Med tanke på antalet misstänkta för sexualbrott i samband med festivaler, över hundra anmälningar om ofredande respektive våldtäkter har de varit på sju festivaler i sommar, hur lyckad var den kampanjen tycker du?”

Eliasson: ”Kampanjen i sig var nog, ska vi säga, framgångsrik. Vi har fått en diskussion om var de sexuella övergreppen sker så att vi kan agera preventivt till kommande dagar. Vi kan jobba med kamera, ljussättningar. Vi har …

Här avbryts Eliasson av Huitfeldt: ”Det kokar ändå ned till hur många misstänkta tafsade har ni lyckats gripa hittills?”

Eliasson: ”Ja det är få, alldeles för få.”

Huitfeldt igen: ”EN person är idag frihetsberövad för sexuellt ofredande.”

Jag förstår att detta är ett frustrerande resultat för rikspolischefen. Som vi alla vet är stora kommunikationskampanjer allt annat än billiga. Men det som Eliasson nu gör är inte acceptabelt någonstans. Absolut inte i rollen som rikspolischef.

Eliasson: ”Om du skulle kunna tala om för mig hur vi skulle kunna jobba smartare för att få reda på hur man …

Huitfeldt avbryter återigen: ”Det är inte mitt jobb.”

Eliasson: ”Nej, men du raljerar kring det här.”

Huitfeldt: ”Nej jag säger hur verkligheten faktiskt ser ut.”

Vår rikspolischef låter sig provoceras av en journalist på Sveriges Radio. Illa. Mer illa är det att han sedan försöker sätta dit journalisten med negativa beteckningar såsom raljera. Eliasson försöker förminska journalisternas frågor genom att spela förminskad av deras frågor. Men Huitfeldt föll inte i den fällan.

En annan röst.

Jag skulle kunna fortsätta, för intervjun är långt ifrån över trots att min analys är slut. Jag tror att du redan greppat min poäng, eller hur? Däremot adderar jag en annan röst för att du ska få en annan bild av hur poliserna ser på Eliassons ord. Som kontrast till vad rikspolischefen hävdar att han hör från den egna organisationen har jag fått tillåtelse att publicera följande inlägg från Sophia Willander, Ordförande Polisförbundet Region Syd, som hon skrev på facebook den 12 augusti: