Temat för det här talet formulerades så här av vänsterpartiledaren: ”Det vår tid behöver göra är både att bejaka människors frihet och återupprätta den gemensamma framtidstron”.
Huvudsyftet med talet är att visa Vänsterpartiets styrka och inflytande på den förda politiken trots att de blev lämnade utanför regeringen. (Vilket några miljöpartister och socialdemokrater nu säkert ångrar att Vänsterpartiet tvingades till. Enligt Sjöstedt.). Han vänder sig främst till vänstersympatisörer i allmänhet, både inom och utom det egna partiet, det röd-gröna samarbetet och de som förirrat sig bortom. Huvudbudskapet är ideologiskt – det är Vänsterpartiet som står för rättvisa, för ett bättre och jämlikare samhälle.
Som avsändare har Jonas Sjöstedt problem med trovärdigheten. Hans fru är diplomat och just nu bor de fashionabelt i Stockholm. Han lever således som den elit han föraktar i sitt tal. Sjöstedt har också problem med sin röst. Den bär på många känslor utan att bli stark, effekten blir snarare tvärtom. Ibland låter det som han ska börja gråta i slutet av meningarna. På sångspråk talar Sjöstedt med huvudklang där bröstklang bättre skulle tjäna hans syfte.
Argumentation.
Att argumentera för din sak är grundläggande när du håller ett tal. Idag tänkte jag titta närmare på hur Sjöstedt argumenterar för Vänsterpartiets förslag till sommarlovsstöd. För det börjar bra men sedan trasslar han in sig. Rejält. Det hela börjar med:
”Idag har vi presenterat ett nytt förslag som vi ska driva i budgetförhandlingarna med regeringen i höst. Vänsterpartiet föreslår ett sommarlovsstöd. Alldeles för många barn tvingas stanna kvar hemma hela sommarlovet utan något riktigt bra att göra. När föräldrarna jobbar blir det långa dagar utan någon vuxen. Det vill vi ändra på.”
Okej. Först kommer lösningen (förslaget) sedan identifieras och beskrivs problemet och slutligen kommer konsekvensen. Fast det är inte hela sanningen. Sjöstedt har redan börjat argumentera för sin sak. Titta bara på orden. ”Alldeles för många barn”. Här har vi en värdering. ”… tvingas stanna kvar hemma” – uppenbarligen är alla barn hemma mot sin vilja. ”…utan något riktigt bra att göra.” Säger vem? Säger barnen? Nej. Säger Vänsterpartiet. ”När föräldrarna jobbar blir det långa dagar utan någon vuxen.” Inte säkert. Jag vet flera som var hemma med ett eller flera syskon och som hade en vuxen att tillgå om det var något. Jag vet också flera som tyckte att det var skönt att få rå sig själv under dagarna eller som helt neutralt inte reflekterade över det varken på ett positivt eller negativt sätt. ”Det vill vi ändra på”.
”Vi vill att fler barn ska få en rolig och meningsfull sommar. Det kan vara att åka på kollo med nya kompisar och äventyr. Det kan vara dagkollo där man kommer hem på kvällarna, eller ett där man sover över – med knarriga våningssängar och spökhistorier.
Det kan vara fotbollsläger, att sätta upp en teaterföreställning eller att få pröva gokart. Det kan vara att bli hämtad med buss och åka iväg och bada. Att få springa runt på den där stranden man annars aldrig kommer till, eftersom mamma måste jobba hela dagarna.”
Första meningen innehåller ett värderande påstående som sedan följs av uppradade exempel. Denna del är väl byggd. Just innan Sjöstedt är klar trycker han åter in känslorna i en laddad slutsats (som om han istället byggt en argumentationskedja).
Sedan kommer ett stycke om hur mycket och till vem som avslutas med fler värderingar om hur härliga somrar alla barn kommer att få med Vänsterpartiets förslag. Detta följs av en beskrivning av sommarlovet förknippat med ångest och oro. Sjöstedt lyfter ett samhällsproblem och levererar genast sin lösning som svar. Här tar han fäste i sitt sommarlovsstödsförslag och drar uppåt som en sann holistiker – för vad det egentligen handlar om är klassklyftorna i vårt samhälle (klassisk vänstersyn). Och han släpper inte sommarlovsstödet där heller. Nu börjar nämligen ett nytt stycke där han går ned tillbaka till klassrummet efter sommarlovet och tycker synd om de som inte gjort något härligt och meningsfullt med samhällets mått mätt och istället måste ljuga för att inte känna sig utanför. Men sedan släpper han stödet till alla barns härliga och meningsfulla sommarlov och kör en attack på ett annat parti som la många förslag för barnen tidigare i veckan. Utan att officiellt byta spår.
Fram och tillbaka. Fram och tillbaka utan att tillföra särskilt mycket. Att gå från sitt budskap och sedan argumentera för det, för att återigen hävda att budskapet är viktigt och sant till att underbygga det med nya argument till att hävda budskapet och sedan spela på negativa känslor blir bara stökigt. Tänk först, prata sedan och håll till sist tyst. Det är så vi som lyssnar får en chans att själva reflektera över huruvida det är något vi vill ställa oss bakom eller ej. Den här argumentativa strukturen duger inte Jonas Sjöstedt.
I vilken ordning?
”Vänner, vänsterpartister, gotlänningar.” Så inleder Sjöstedt sitt partiledartal. (Jämför det med Lars Ohly (2009): ”Mötesdeltagare, vänner, samhällsomstörtare.” Lite olika ton.) Sedan tackar han olika aktivistgrupper som står i Almedalen med sina plakat. Det låter kanske spontant när han säger det men det är inskrivet i talet och nyttjas som arena för att ta upp frågor och visa vad Vänsterpartiet tycker utan att behöva adressera den punkten mer specifikt än så i själva talet. Det här är ju ”bara” inledningen.
På inledningen följer en berättelse om hur det var när Sjöstedt växte upp till att övergå i hur Sverige ser ut för hans egna barn. Och det är annorlunda. Vi leds smidigt till talets tema: ”Det vår tid behöver göra är både att bejaka människors frihet och återupprätta den gemensamma framtidstron.” Här förväntar vi oss nu att få höra om hur Vänsterpartiet vill uppnå frihet och framtidstro. Vi möts istället av en definition av vad Vänsterpartiet är för slags oppositionsparti. Det är tydligen viktigt för det tar hela åtta stycken i anspråk. Definitionen kan sammanfattas så här: Vänsterpartiet vill äta kakan och ha den kvar. (Det ska bli intressant att följa hur länge Vänsterpartiet kan slå på regeringen och fortfarande få igenom sina förslag.)
Här kommer sedan en uppfriskande tidspingpong: Först en uppradning av vad Sjöstedt med kollegor har lyckats driva igenom för vänsterpolitik (historia). Sedan presenteras sommarlovsstödet (framtid), för att snabbt följas av Sveriges stolta välfärds(historia) till att avslutas med några korta snabba om vad Vänsterpartiet vill se för övriga förändringar i vårt samhälle (framtid).
Det hela avslutas med några kängor mot regeringen och till sist trycks det på den ideologiska knappen. Således lite klassisk retorik uppblandat med en massa känslor.
Stiliga formuleringar.
Det handlar inte särskilt mycket om stiliga formuleringar i Sjöstedts tal. Det är kanske därför det är svårt att riktigt komma ihåg vad han säger. Nej, ikväll handlade det mer om beteckningar, ord laddade med positiv eller negativ kraft. (Vilket jag tar upp under rubriken semiotik). Men det finns en figur som kombineras med en beteckning på ett stiligt sätt. Jag pratar om det stolta mönstret kring föräldraförsäkringen:
”Det gör mig stolt över Sverige. Men det är absolut ingen anledning att …
Jag är också stolt över den svenska modellen på arbetsmarknaden.
Jag är stolt över att vi har en allmän sjukförsäkring och att alla har rätt till sjukvård.
Jag är stolt över att det inte är föräldrarnas plånbok som avgör ens möjligheter till högre studier.
Men att vara stolt är inte att slå sig till ro. Vi vet att …”
Visst, det är bara en banal anafor men tecknet stolt är så starkt att denna sekvens skulle kunnat få plats under nästa rubrik om där inte redan var knöktjockt med laddade ord. Det semiotiska kombinerat med det retoriska blir kraftfullt och här binder anaforen ihop flera olika delar av det svenska samhället som vi alla gemensamt kan vara stolta över. Dessutom associerar vi ihop det som sätts ihop. Vilket i detta fall är vänsterpolitik med svensk stolhet. Stiligt jobbat.
Och så har vi någon metafor (bilder): ”Vi lagar revor i välfärden som borgarna har lämnat efter sig. /…/ Vi bygger ut välfärden med nya byggstenar som inte har varit där förut.” Sjöstedt säger att ”vi inte söker oss tillbaka till hur det var förr”, ändå använder han metaforer från byggbranschen. Det har gjorts förut. Det är gammalt.
Vi avslutar med jämförelsens styrka: ”Och så har vi regeringens klimatpolitik. Låt mig säga så här. När man är mindre radikal än påven, då är det nog dags att växla upp lite.” Både roligt och sant.
Semiotik.
Vänsterpartiet har i sin partisekreterare Aron Etzler en briljant semiotiker. Och vi ser i kvällens tal att Etzler har varit med och styrt innehållets formuleringar. Det är så många betydelsebärande ord där budskapet bärs i formen att jag blir alldeles nipprig. Så här tänker man semiotiskt strategiskt smart när man skriver.
För de negativa budskapen: ”Moderaterna och de andra borgerliga verkar ha fastnat i en surmulen småsinthet. De förlorade makten och nu gör de allt de kan för att förstöra och lägga krokben. Istället för att ha idéer för att forma framtiden ägnar de sig åt att blockera varje försök att ta Sverige framåt och lösa problem. Högern /…/ främsta mål verkar vara att bakbinda och faktiskt förnedra regeringen.
För de positiva: ”Vi lagar revor i välfärden som borgarna har lämnat efter sig. Särskilt stolt är jag över att vi också genomför flera reformer som är helt nya. Sverige har aldrig förut haft gratis medicin och statligt glasögonbidrag för alla barn. Vi reparerar vår gemensamma välfärd, men vi söker oss inte tillbaka till hur det var förr. Vi bygger ut välfärden med nya byggstenar som inte har varit där förut. Vi tar helt nya steg framåt.”
Och så problematiserar vi det hela lite. Gratis och bidrag. Lika positiva som dessa tecken är i en vänsterpartists öron, lika negativa är de i en borgerligs. Båda två betyder nämligen att det inte är den drabbade individen som betalar utan samhället som ställer upp.
Hur kändes ordet ”drabbad” och frasen ”ställer upp”? Känner du hur jag vinklade förra meningen? Så här kan man också förmedla samma budskap: Båda två betyder nämligen bara att det inte är just den individen som betalar utan kalaset pröjsas av alla andra skattebetalare. (Så det kan bli …)
”Inte till salu” har nu bytts ut av det betydligt mjukare ”En välfärd att lita på” på talarstolen. Här har budskapet gått från att fokusera på något negativt till något positivt. Jag gillar’t. För vi väljare belönar de som talar positivt om framtiden på ett trovärdigt sätt.
Avslutningsvis.
Det var känsloladdat gnäll uppblandat med genuin frustration över de orättvisor och klasskillnader som finns i vårt samhälle uppblandat med förhärligande av den egna politiken. Så jag har gjort vad jag kan för att imitera den tonen. Jag har värderat olika delar av talet som jag valt att ta upp. Jag har valt starkt laddade ord för att driva min tes och jag har dragit icke underbyggda slutsater som exempelvis att alla barn som är hemma tvingas till det mot sin vilja fastän Sjöstedt säger ”alldeles för många barn”. Om du har blivit provocerad av mina ord har jag lyckats. För att det är så politiker gör för att påverka dig att lägga din röst på dem nästa gång vi går till val.
I veckan fick jag ett mycket uppskattat meddelande där personen i fråga tycker att det är lite onödigt att min egen politiska ståndpunkt lyser igenom alltför mycket. Då hade jag kommit ungefär halvvägs i mina retoriska och semiotiska partiledaranalyser. Jag vet inte hur den samlade uppfattningen kommer att bli när alla talen är analyserade på denna sajt men jag vet följande – jag går hårt åt alla, även de jag egentligen håller med. För mitt syfte med dessa analyser är inte att vara en del i något partis propaganda utan att hjälpa dig som läser att se igenom orden och hitta meningen. Så att du kan göra ett upplyst val. Jag tror nämligen att ju fler som kan mer om retorik desto starkare blir demokratin i vårt samhälle.
Analyserar Camilla Eriksson, Retorikiska.
Du kan läsa hela Jonas Sjöstedts tal på vansterpartiet.se
Gillade du denna bloggpost? Klicka på hjärtat (okopplat räkneverk) och hjälp mig sedan sprida det till fler!
Gilla Retorikiska på Facebook!Följ Retorikiska på twitter!Vill du läsa fler retoriska analyser från årets Almedal?
Partiledartal Annie Lööf, Centerpartiet.
Partiledartal Stefan Löfven, Socialdemokraterna.
Partiledartal Ebba Busch Thor, Kristdemokraterna.
Partiledartal Gustav Fridolin, Miljöpartiet.
Partiledartal Jan Björklund, Folkpartiet.