Vad jag tycker om bonader; det gamla sättet att förmedla visdomsord på. Att betrakta dag efter annan.
Och så används formen plötsligt på nytt sätt, i nytt sammanhang med nytt budskap. Det bleka (gamla) får färg (och kraft). De av händer broderade i tråd och duk klickas fram. Den förväntade fortsättningen fylls ut och på.
Precis som innehållet bakom budskapet borde göra.
Uppmanar Camilla så här på kvinnosaksdagen. Förlåt: ”Internationella kvinnodagen” – den som danskarna kallar ”Kvindernes internationale kampdag”. Strunt samma. Jag vill inte bli firad idag. Jag vill att den här dagen ska försvinna från våra almanackor. Det är alltid kvinnans dag. Liksom mannens. Liksom barnens. Och de gamlas. Punkt.
Säkerställ att du inte missar något! Gör som närmare tusen andra och skriv upp dig på nyhetsbrevet längst ned på sajten. Har du tur får du ett mejl fullspäckat med retoriska, semiotiska och kommunikationspsykologiska tankar och tips varje månad. (Och jag lovar att din mejl inte kommer att användas för något annat ändamål eller någon annan avsändare.)