Åsa Romson inleder sitt Almedalstal med överskottsenergi. ”Jättekul att vara här och få tala för er, det är en viktig tid för det politiska samtalet, det är ett riktigt valrörelsebubbel här i Almedalen.” och bubblar – det gör det i Romson också: Miljöpartiets språkrör skriker från scenen. Och hon är förberedd. Hela inledningen flödar utan att Romson tittar ned i manus.
Partisekreterare Wallner talade i #retpod om Miljöpartiets kommunikationsstrategi. Han lyfte bland annat det långsiktiga arbetet inför detta val med samtal som främsta aktivitet. Det märks även på Romson. Hon samtalar nästan hela tiden. Jag gillar det. Det skapar en närhet mellan hen som talar och hen som lyssnar. Däremot tappar hon en bit in och börjar titta ned i manus med stakningar som följd. Onödigt. Här är det talträning som gäller. Ofta.
Syftet med talet är detsamma som syftet med själva partiet: att folk ska tycka, tänka, känna, kunna, veta, göra ett hållbart samhälle. Och för att nå dit behöver Miljöpartiet inflytande. Målet är föga förvånande regeringsmakt.
Huvudbudskapet uttalas redan i inledningen: ”Om detta ska jag tala i kväll. Om normer, om makt och varför de frågor och perspektiv som vuxna män tycker är viktiga blir ’stora och tunga’ medan det som unga och tjejer tycker anses som ’små och lätta’.”
Kommunikationen av kvällens budskapet är både konkreta, som ”Miljöpartiet är beredda att samverka för att ge näringslivet förutsättningar där det lönar sig med klimatinvesteringar.” och abstrakta, som ”När det blåser kalla vindar i Europa, när nazister och fascister marscherar på gatorna, när människor på flykt tvingas tillbaka till krig och våld, då visar vi gröna att det finns en annan väg, en väg mot mer mänsklighet, mer humanitet och mer öppenhet. Det kommer vi ta varje tillfälle att fortsätta med.” (Men vilken väg detta är får vi inte veta.)
Som avsändare är Romson lite väl uppspelt för mig. Hon pratar så fort att hon stundom snubblar över orden. Att fastna när det är dags att säga ”när vi investerar” och vid ”vi måste våga … ifrågasätta normerna” skickar dessvärre fler budskap än att det går lite för fort just nu. Många meningar flyger efter varandra utan andningspaus. Det är synd, för vi som lyssnar vet inte vad som komma skall och vi vill gärna få pauser att fundera över vad som just sagts.
En annan tanke som slår mig när Romson talar är att hon utgår ifrån sin person som avsändare, inte sitt parti. ”Jag tycker att …” ”Jag ser att …”, ”Jag kommer att …”. Men vi röstar inte på dig – vi röstar på ett parti. ”Vi tycker att, vi ser att, vi kommer att” vinner. Genom språket kan man exkludera den som lyssnar. Jag kände mig exkluderad. Det blir inte mycket bättre av att säga ”Vi i Miljöpartiet.” Jag tillhör inte den kretsen heller. Betydelsen av identifikationspolitik underskattas alltför ofta. Särskilt på den språkliga nivån.
Vem vänder hon sig till? Unga (både de som mår allt sämre och de som mår bra.), kvinnor, hbtq:s … I det här fallet är det nog lättare att vara tydlig med vilka Miljöpartiets språkrör inte vänder sig till: vita medelålders heterosexuella män. Fast det är klart, visst är hon ute efter att locka så många väljare som möjligt från Feministiskt Initiativ, inget snack om saken.
Argumentation.
Jag har aldrig lyssnat på ett tal på denna politiska nivå som fullständigt misslyckas i bygget av argumentationen. Kanske är mitt minne kort men jag tror att Mona Sahlin var bättre på att argumentera (fastän hon glömde bort att komma ihåg att underbygga sina påståenden).
Problemet med Romsons argumentation är att hon bygger långa argumentationskedjor som brister i varje länk. Bara för att Romson sätter ihop saker och ting betyder inte att det hör ihop – även om vi gärna drar den slutsatsen.
För att underbygga sitt påstående att hållbar utveckling är beroende av jämställdhet använder hon ett citat från den kenyanske fredspristagaren Wangari Mathai: ”Vi kan inte få en hållbar utveckling utan rättvis utveckling, och ingen rättvis utveckling utan jämställdhet.”
Citatet i all ära – det räcker inte. Vi vet rent faktamässigt att om vi vill hjälpa människor i ekonomiskt utsatta områden på vår jord är det mer effektivt att stödja kvinnors företagande med mikrolån. Varför använde inte Romson det?
”Nej, det är ingen slump att unga tjejer är överrepresenterade bland de som mår dåligt, men underrepresenterade bland de som sitter på makten. Annars hade Sverige redan infört bättre lärarstöd istället för nya betygsystem med varje ny skolminister. Annars hade vi redan haft ett förbud mot sexistisk reklam. Annars hade vi redan haft en samtyckeslagstiftning.”
Låt oss anta att unga tjejer skulle sitta vid makten. Alla unga tjejer är inte likadana. Och alla unga tjejer är inte fokuserade på lärarstöd, sexistisk reklam och samtyckeslagstiftning. Det är till och med så att det finns unga tjejer som inte fokuserar på något av dessa tre områden. Därav faller argumentationskedjan.
En annan argumentationskedja som inte håller är följande. Fokusera särskilt på slutsatsen:
”Vi gröna är tydliga med vårt mål om ett hållbart samhälle. Miljöpartiet är beredda att samverka för att ge näringslivet förutsättningar där det lönar sig med klimatinvesteringar. Det är så barnens livschanser sätts i första rummet.”
Åsa Romson använder även många motsatser för att göra sina poänger:
”Vad är det som säger att mannen som sitter ensam i sin stadsjeep ska prioriteras högre än kvinnan som tar tunnelbanan in till jobben varje dag? Vad är det som säger att mannen som flyger på affärsresa måste få en egen flygplats mitt inne i centrala Stockholm medan den kvinnliga studenten inte har nånstans att bo? Och vad är det som säger att den svenske mannens rätt att äta kött varje dag går före den sudanesiske kvinnans rätt att slippa klimatkatastrofer som förstör hennes skörd? Klimatförändringarna visar att världen är i akut behov av en feministisk politik.”
Själv har jag svårt för alla ovanstående motsatspar och svårast för jämförelsen mellan flygplats och studentboende.
Nej. Inte idag Romson. Inte för mig.
I vilken ordning.
Inledningen börjar i det här talet före Romson ens kommit ut på scenen. Den börjar någonstans när operasångaren Rickard Söderberg tar ton. Bättre start på sitt Almedalstal är svår att få – hela den överskådliga publiken var märkbart lycklig.
Själva talets struktur var helt okej. Inledningen med skämtet kring gårdagens tal och Statsminister Nûjen hade visserligen kunnat framföras bättre (hon har lite svårt att få till poängen) men innehållet satte direkt tonen för resten. Ordningsmässigt följde talet följande ämnen: Människovärde. Jämställdhet. Människovärde: Unga som mår dåligt – med ett feministiskt perspektiv. Miljö, jämställdhet och människovärde: De stora och viktiga frågorna. Miljö: Kunskap finns – och ignoreras, med ett feministiskt perspektiv där tre män liknas vid bångstyriga åsnor. Miljö: Den globala uppvärmningens tidsfrist med attack på regeringen – Moderaterna som skulle bli det nya miljöpartiet. Miljö: Miljöpolitik skapar jobb. Miljö: Kvinnor är en bättre mall än män för bra klimatpolitik.Miljö, jämställdhet och människovärde: Feminism och solidaritet är delar av den gröna politiken. Och avslutningsvis miljö, jämställdhet och människovärde: Makten över dagordningen.
Talet kan upplevas tjatigt – det gjorde jag. För själva strukturen hade kunnat nyttjas bättre. När är jag lyssnade upplevde jag att språkröret pratade om samma sak hela tiden. Det blev lite bättre när jag läste det. Men ändå. Det går alldeles ypperligt att välja tre spår och sedan bygga dem i en tydlig och lättillgänglig ordning. Utan att tjata.
Stiliga figurer.
Inom retoriken har alla bilder och alla mönster i språket du kan hitta på ett namn. Vissa bilder och mönster används oftare än andra. Nu lyssnar jag på ett sätt som inte många andra människor gör, men ändå. Sluta börja meningar på samma sätt à la Martin Luther King. Anafóren har tappat sin kraft. I övrigt gillar jag första meningen i följande stycke. Jag skulle bara ha formulerat båda delarna av första meningen så att de takt- och formmässigt följer varandra. Titta även noggrant på sista meningen. Det oväntade. Och hjärnan får sig ett skratt. Vilket gör att vi minns bättre.
”Unga tjejer är överrepresenterade bland de som mår dåligt, men underrepresenterade bland de som sitter på makten.
Annars hade Sverige redan infört bättre lärarstöd istället för nya betygsystem med varje ny skolminister.
Annars hade vi redan haft ett förbud mot sexistisk reklam.
Annars hade vi redan haft en samtyckeslagstiftning.
Det är dags att vi börjar värdera unga och tjejer lika högt som vuxna män. En del kallar det extremism, jag kallar det demokrati.”
De polariserade motsatsparen har jag redan varit inne på. Greppet i sig är effektivt, däremot behöver bilderna ha tajtare logisk koppling för att fungera.
Slutkommentar.
Jag må hända ha sågat stora delar av Romsons tal, men en sak vill jag hylla henne för – ord följs i handling. Strax efter citatet av Wangari Mathai säger Romson att ” … precis som med klimatpolitiken (kan vi, viss red) inte gömma undan jämställdheten på ett departement och låta resten av politiken fortsätta som vanligt.” Om jämställdhet ska integreras i alla departement och genomsyra all verksamhet, genomsyrar jämställdheten då alla olika aspekter av hennes tal? I princip ja.
Jag tycker även om att hon höll sig till tre områden och sedan ägnade sin tid åt att belysa dessa områden ur olika perspektiv, även om jag hade et var heller inte några problem för folk att kort sammanfatta vad miljöpartisten pratat om. I slutändan är det känslan efter talet som styr.
Konstaterar Camilla
Gillar du inlägget? Klicka på hjärtat och hjälp mig sedan att sprida det till fler!
Gilla Retorikiska på Facebook!Följ Retorikiska på twitter!Vill du ta del av #retpods analyser av partiledartalen och/eller höra vad de partipolitiska kommunikationsstrategerna tänker kring sina budskap och hur de kommer ut till väljarna rekommenderar jag att du pluggar in några hörlurar och tar dig till iTunes …
Jag vill lyssna på #retpod, ta mig till iTunes!Det går även att lyssna här på bloggen. Hitta rätt blogginlägg och välj ”play in new window” så får du ypperligt ljud. Tipsar Camilla