Litotes – att underdriva ett budskap.

Du kan vara skitförbannad. Du kan vara oerhört besviken. Du kan känna avgrundsdjup tomhet. Det kan ändå vara läge att hålla igen på styrkan.

På retorikiska kallas det för att använda litoteser. En litotes (grekiska) är ”en medveten och demonstrativ underdrift i uttryckssättet (jämför engelskans understatement). En litotes kan antingen användas för att förstärka det man vill ha sagt eller för att lindra det.” (Wikipedia)

Hur förstärker du något om du tar bort förstärkningarna? Det är egentligen väldigt enkelt. Hjärnan tar vid där munnen tar slut. Så här fungerar det.

Din hjärna må hända vara unik, liksom alla andras. Och hjärnan gillar mönster. Det är till och med så att när du fallerar att tillhandahålla ett mönster kommer mottagaren av ditt budskap att fylla i själv. Inom kommunikationsvetenskapen ligger Zeigarnikeffekten nära och inom retoriken kallas det detractio. Jag kallar det för att ”stanna innan”.

Stanna innan du är klar. För då fortsätter processen i mottagarens hjärna. De kommer inte bara skapa ett mönster – mottagarna blir medproducenter av ditt budskap och kommer att sprida det i kanaler och sammanhang där du inte finns. Bra va? Och det är inte det enda som sker. Låt mig ta ett exempel.

Jag hjälper ofta till med att skriva debattartiklar och liknande argumenterande, opinionsbildande texter av olika slag. I veckan som var har jag suttit med en skör situation där ordens laddning har varit av yttersta vikt. Underlaget var milt sagt fyllt med känslor. Efter noga övervägande och konsulterande kom vi överens om att neutralisera laddningen och låta fakta tala för sig själv.

När du underdriver ett budskap drar mottagarna sina slutsatser själv. Och hjärnan förstår att det finns mer än vad som synliggjorts i texten. Hjärnan läser hela budskapet och reagerar på det samtidigt som ingen kan komma och säga att du överdriver. Det är svårt att hävda ”grova sakfel” och ”kränkande beskrivningar” när orden du använder bara öppnar för association.

Låt mig vara tydlig med en sak: Det handlar inte om att vara vag – tvärtom. Var konkret ned till detaljnivå. Detaljerna i sig driver budskapet. Det handlar inte heller om att vara insinuant. Alls. Ta en konkret situation och beskriv grunderna i den. Ta en till situation – beskriv på samma sätt. Och en till. Du börjar se vart jag är på väg, eller hur?

Det är särskilt viktigt att underdriva när du talar om dina känslor. För du vill att de andra ska känna samma sak. Om du då är alltför specifikt överdriven kommer ingen att känna igen sig. Varför hymla om saken? Om du inte får dem att känna med dig kommer de att känna mot dig. #fail som vi säger i socmed.

Litoteser fungerar metonymiskt. Eller synekdokiskt om du föredrar den retoriska fackterminologin. Vad jag försöker säga är att underdrifterna är delar av en helhet. Om du väljer varsamt kommer mottagaren att själv skapa den bild du vill förmedla. Åt dig.

För du vill inte alienera. Du vill inte stänga ute. Du vill inte att de som är nära att stå på din sida ska knuffas över gränsen på grund av ditt ordval. Och när du döljer något kan konsekvensen bli att du för första gången verkligen ser.

Hittills verkar vår strategi fungera.

Underdriver Camilla

Gillar du mina tips om hur du skriver bättre? Skulle du vilja att jag analyserade dina texter och gav dig återkoppling? Gå min distanskurs i retorikiska.