Talskrivare

Eftersom jag är nyfiken på människor hamnar jag ofta i samtal med personer jag aldrig tidigare talat med. Det kan vara när jag hämtar barnen från skolan, på olika mingel, konferenser, utbildningar och på barer. Det spelar ingen roll. Så fort jag säger att jag jobbar som talskrivare kommer frågan med vändande inandning: Talskrivare? Vem skriver du för?

Och visst har jag skrivit för toppolitiker, men framförallt handlar det om personer som ska tala på konferenser, större möten eller som vill utveckla sig själva och sitt föreläsarformat. Och härliga människor som vill ha hjälp med bröllopstal och hyllningar vid födelsedagar. Det som skiljer mig från de som jobbar med presentationsteknik är att jag talskriver och coachar. Innehåll och presentation.

Under hösten 2012 spelade vi in tredje och det som verkar blir sista säsongen av programmet Livet blir bättre (TV3). Under åren har jag skrivit för följande folkkära personer: Linda Lampenius, Ara Abrahamian, Morgan Alling, Peter Jöback, Magdalena Graaf, Anton Hysén, Emma Igelström, Sanna Bråding, Jessica Andersson, Dogge Doggelito, Andreas Lundstedt, Camilla Henemark, Magnus Hedman och Özz Nûjen. Hur jag jobbar med de folkkära svenskar som deltar i programmet ger en bra bild över hur min vardag som talskrivare ser ut.

En talskrivares vardag.

Andra säsongen satt jag med Anton Hysén. När det är kända människor är det lätt att hitta material i media och på nätet. Jag brukar säga att 80% av talskrivaruppdraget handlar om att göra efterforskningar. Läsa allt som skrivits, titta på filmsnuttar, lyssna om de varit sommarpratare i P3 … Vad jag söker efter? Deras budskap. Deras syfte med talet. Vem de vill ska lyssna och vem de är som avsändare. Som talskrivare ska jag förmedla deras röst, deras ord, deras sång. Inte min egen. Och det är faktiskt mycket lättare än du tror.

Jag skuggar den jag talskriver för. Och med det menar jag att de tar med mig nästan överallt. Jag sitter på en stol längs väggen vid möten, jag går bakom dem à la West Wing och knattrar febrilt på min telefons anteckningsmodul, jag sitter i publiken när de uppträder, föreläser och jag åker med i bilen till och från deras engagemang. Det kanske låter glammigt men tro mig, det är mycket tid som går till spillo. Samtidigt är det många gånger det mest effektiva. I morgon ska jag t.ex. följa med och bevittna inspelning av en tv-intervju. För personen jag skriver för denna vecka har bland det mest uppbokade schema jag någonsin sett.

Nyckeln till att bli en bra talskrivare är att lyssna systematiskt och sedan försöka härma deras ljud precis som du gör när du sjunger som Rihanna, eller Whitney, eller Mariah Carey i duschen. (Eller framför spegeln, jag är inte den som är den.) Det hjälper om du skriver fort. Själv skriver jag ned i princip vartenda ord de säger. För de är när jag sedan tittar på deras talspråk som jag känner rytmen.

Hysén och jag satt några timmar i mitt vardagsrum. Han pratade. Jag lyssnade, frågade och skrev. Anton talade om respekt, respekt och respekt. Efter ett tag insåg jag att jag hade börjat skriva ett annat ord i mitt block. Jag höll upp sista sidan mot Anton och sa: ”Anton, ser du vilket ord jag skriver om och om igen?”. Hans ögon skummade snabbt över de fullklottrande orden. ”Acceptans. Jaaaa! Men det är ju deeet det handlar om!” på sin härliga glada göteborska.

Jag vet inte hur mycket tid jag lägger på att knäcka bruset av ord som oftast flödar emot mig. Det jag vet är att det är värt den tid det tar. När väl budskapet sitter faller resten väl ut.

Ibland kan talskrivaren i mig verkligen få fokusera på den talade melodin. Särskilt när någon talar med stark dialekt. Vanligtvis klarar jag de flesta dialekter utan större problem. Skelleftemål, Kalixmål och dalamål kan jag sjunga. Men skånska går bara inte. Eller göteborska. Och be mig inte heller försöka för det låter riktigt illa. Jag antar att det ligger alltför långt bort från min egen uppväxt, eftersom till och med norska är lättare. Och danska ska vi inte ens gå in på. Alla dessa språkförbistringar är oerhört vackra men danskarna får jag oftast be om byte till engelska. Alla mina timmar med Mumin verkar dock ha gett resultat.

En av de jag har skrivit för är Linda Lampenius, ni vet – den brutalt begåvade violinisten från Finland. Hennes finlandssvenska är mjuk och böljande men har ett helt annat anslag än den svenska vi talar i Sverige. Oavsett dialekt. Hon har till och med andra ord. Vad hon skulle prata om och vem hon ville nå var klart redan från start. Däremot låg min utmaning som talskrivare i att hitta hennes sätt att formulera detta. Jag är övertygad om att det måste varit en rolig syn när jag vankade omkring utomhus i timmar talandes mumintrollska för mig själv. Och jag är stolt som satte det. För du som lyssnar kommer att känna om jag lyckas eller ej. Det blir inte genuint om den som talar inte är bekväm med orden. Och är det inte genuint blir det heller inte trovärdigt.

Så jag ber alltid personen i fråga att läsa talet högt för mig. Oavsett om vi sitter där ljudvågorna når mig direkt eller om de går via ettor och nollor. Och så lyssnar jag. Faller personen in i melodin? Fastnar hon? Är det något ord som låter konstigt i hans mun? Då ändrar jag. För även om jag är en extrem ordnörd där andras synonymer sällan talar till mig är det min kund som levererar eller inte och därmed den som står i fokus.

När vi sedan stod på Ullevi och Anton skulle ut i halvlek och hålla sitt tal var det en sjukt nervös kille som förberedde sig inne i dopingkontrollantrummet som vi disponerade under inspelningen. Vi sjöng upp, masserade magmuskler så att den fysiska spänningen skulle släppa något och fokuserade mentalt på hur väl han hade lyckats framföra talet när vi övat tidigare på dagens ute på gräset. För jag följer oftast med hela vägen, även om mannen som åkte på konferens i L.A. av någon outgrundlig anledning inte stoppade mig i bagaget. Mitt jobb är inte klart förrän personen har talat och vi har suttit tillsammans efteråt och utvärderat.

Jag är intresserad av att anlita Camilla som talskrivare.

Kul! Kontakta mig så tittar vi på tid, pris och sammanhang. (Låt mig vara tydlig med en sak – som privatperson pratar vi om en helt annan prisbild.)

Talskriver Camilla