Liksom.

Har en vän som inte kommer från stan liksom. Faktiskt inte heller från Sverige. Och även om hens modersmål är rätt likt det svenska så är det liksom inte samma språk. Det är liksom grammatiska fel: till exempel väljer hen ibland singularis när det ska vara pluralis (och tvärtom liksom). Det kan även vara felstavningar som liksom syns mer i sms:en än i talet liksom. Och jag har svårt att alla gånger tolka vad hen egentligen menar. Det är liksom inte självklart att de ord som uttalas är valda utifrån ett flertal – de kan vara de enda hen kan. Men det är liksom inte det som brusar och liksom stör våra konversationer.

I ett sms kastar hen in ”(liksom – jag textar alldeles för få ”liksom”)”. Jag svarar att det är nog för att när vi skriver både ser och hör att det liksom blir alldeles för uppenbart liksom att liksom stör budskapet. Och då kommer frågan:
”Stör liksom budskapet 1) lika mycket, 2) mindre, eller 3) mer än en paus i tystnad?”

Snabbt kastade jag mig över svaret: 3) Mer än tystnad. Därför att ”liksom” och andra dylika ord skapar brus. De är stimuli som hjärnan behöver förhålla sig till istället för tystnad som pausar analysen. Tonande pauser är bättre, men inte bra. Lita istället på att människor tycker att det du pratar om är tillräckligt intressant, att du är tillräckligt intressant, för att avhålla sig från att nyttja tystnaden och stjäla samtalsutrymmet.

Naturligtvis kunde jag liksom inte sluta tänka på frågan. Särskilt inte med tanke på att hen inte är svensk. Och jag jobbar med retorik och semiotik. Hur är det när vi lär oss nya språk? Vad är lättast att snappa upp? Och hur gör jag själv?

Jag vet att jag är duktigt på att använda ordet so i tid och otid på engelska. Och när jag talar franska låter jag pauserna mellan orden ljuda (gärna genom att lägga till ett ”ö-ljud” som i oui-öh) och därigenom binda ihop det jag säger på ett sätt som är långt från svenskt. Jag härmar de jag talar med och det jag tycker att de gör. Alltså kanske jag är mer benägen att införliva brusord på andra språk då jag lär mig dem efter att barnaårens omedvetna inlärning är över?

Liksom funderar Camilla som undrar vad du tycker?