Att det ska vara så svårt? Och jag fattar. För vi, särskilt vi norrlänningar, slarvar när vi pratar. Vi säger dom. Det gör inte saken lättare.
Träffade nyligen på en väl ansedd journalist som med lätt förtvivlan i rösten konstaterade att skilja mellan de och dem är det allra svåraste. ”Jag blir galen!” utropade hen som extra förstärkning.
Men, det är bara att byta ut mot vi och oss, svarade jag och kastade mig in i en kort pedagogisk förklaring. (På ett mingel. Jag vet. Och det gick snabbt. Tack och lov verkade hen lättad av min blixtpedagogik …)
Ta en godtycklig mening, säg Du älskar ___ inte.
De eller dem? Kanske klurigt. Försök med vi eller oss istället.
Du älskar vi inte. Knappast, eller hur? Du älskar oss inte. Där satt den.
Hur ska du nu komma ihåg vad vi:et och oss:et ska bytas ut mot? Tänk siffror. Vi har två bokstäver och bytes således ut mot de.
Oss har tre = dem.
Om du har lättare att komma ihåg saker genom ljud – säg att du är väldigt audititv – välj att byta ut mot jag eller mig istället.
Mig innehåller ett m liksom dem.
Språkpedagogminglar Camilla
Många har lättare för att jämföra med engelskan. They=de, them=dem.
Fundamental grammatik. "Dem" kan aldrig användas som subjekt, där ska det vara "de". Ett bra sätt att få öra för det här är att läsa goda svenska författare t ex Harry Martinsson eller Eyvind Johnsson.
Helt rätt pappa!