Idag har jag bloggat varje dag i 100 dagar. Utmaningen #blogg100 startad av Fredrik Wass är utförd.
Oftast har inläggen skrivits ned efter klockan 23 på kvällen. Som detta. Många gånger publicerats bara någon minut före det magiska tolvslaget. Även idag.
Jag har bloggat hemma i soffan, från våningssängen i furu uppe i fjällen, vid mammas köksbord i Skellefteå, på hotellrum i Örebro och London, i bilen i Eskilstuna och i Piteå, hemma hos vänner och på diverse caféer. Jag har bloggat från datorn, paddan och mobilen. Inget spelar någon roll. Vanans makt är stor.
För dig som vill läsa har jag samlat de retorikiska inläggen på #blogg100-sidan.
Oftast har jag inte vetat vad jag ska skriva om när jag satt mig ned. Ändå kommer alltid orden. Det är fascinerande. Många av de texter som kommit ur mig hade aldrig klustrats fram om jag inte tvingat hjärnan att tänka ut något. Det tar jag med mig. Flera av texterna har jag blivit förtjust i och sedan arbetat igenom ordentligt för andra sammanhang. Mitt nästa nedslag i Språktidningen är en sådan. På så sätt har jag nyttjat #blogg100 som en kreativ blåslampa.
Jag tar också med mig att alla inlägg inte behöver vara långa, genomarbetade, grundliga analyser av samhällsskeenden för att vara värda att publicera. I många fall har jag förvånats över spridningen av något som jag inte känner ens är färdigtänkt. Fast det kanske är det som är grejen; Att du är med och tänker; Att min text blir en start för dina egna tankar som får associera fritt och tänkas vidare.
Har liksom många andra följt taggen #blogg100 och därifrån klickat mig till olika bloggar. Följer några av er på twitter. Ska sätta mig ned och gå igenom vilka ni är så jag kan fortsätta följa er antingen där eller via Facebook. Min fb-sida hittar du här till höger och på twitter är jag @Retorikiska för all kommunikation, semiotik och retorik, @camillaeriksson för allt det andra.
Tack alla som delat, kommenterat och peppat! Framöver kommer jag att vila på helgerna och är åter måndagen …
Knattrar Camilla