I kväll kunde du se f.d. fotbollsspelaren Magnus Hedman i TV3:s Livet blir bättre. Vi klickade direkt. Det blev många timmar ihop och jag är tacksam för att jag fått insyn i en så varm människas liv. Han må hända ha kommit snett men nu har Hedman fokus på det som känns rätt för honom.
Det som hände när Magnus kom in i salen där gymnasieeleverna sitter och väntar på honom är att han blir nervös. Det han gör är att han släpper manus och börjar tala fritt, till de som är där. Det var inte hans huvudmålgrupp. Och det här är ett vanligt misstag som många gör. Dessutom talar han alldeles för länge – över tio minuter. TV-talet är således nedklippt. Lärdom: Håll fokus, oavsett vad som händer just in du går på scenen.
Och här är talet som vi båda var väldigt nöjda med.
Magnus Hedman.
Det är nyårsdagen. Klockan är tio på förmiddagen. Jag fryser. Det värker i mina hälsenor. Jag ligger i en tvåsitsig lädersoffa med två soffkuddar som täcke. I smoking. Ena dagen strykt och stärkt, andra dagen skrynklig och solkig. Samma smoking som jag bar kvällen när jag nådde min abosluta höjdpunkt: Guldbollen – det finaste pris en individuell fotbollsspelare kan få.
Tio år tidigare stod jag på scenen på Cirkus och tyckte att det var värt alla timmar jag lagt ned på att bli bäst. Det var värt alla fester jag inte gått på, alla skidsemestrar jag aldrig åkte på, moppen jag aldrig körde. Och det var definititvt värt alla matcher jag förlorat – jag var mannen som aldrig gav upp. Jag tog ansvar för mitt liv och det hade fört mig till den absoluta toppen. Världseliten.
Det är en tuff värld att leva i. Gjorde jag ett misstag på plan blev mina barn mobbade i skolan, folk pekade finger åt min fru, löpsedlarna ropade ut mitt misslyckande och jag, jag vågade knappt gå utanför dörren.
Det finns människor som kommer att stötta och hjälpa dig och ännu fler som vill störta och stjälpa dig. Det kommer alltid att dyka upp yttre omständigheter som får dig på fall. Men du äger ansvaret för hur du reagerar. Det som krävs för att lyckas är att du vet vart du vill och att du tar ansvar för ditt liv.
Jag stod på toppen men så fort ljuset släcktes föll jag snabbt ned i mörkret. För när jag lämnade min invanda värld, den enda värld jag kände, kände jag mig plötsligt inte bekväm någonstans. Och definitivt inte på en tvåsitsig lädersoffa.
Hur hamnade jag här? Vem faan är jag egentligen?
Jag ljög. Varför ljög jag? Jag gjorde ett litet misstag. Det kändes stort, men det stora misstaget var att inte våga stå för det lilla. Lögnen blev större och större, misstagen fler och fler och jag mådde sämre och sämre. Det gick till och med så långt att jag satt och googlade på bästa sättet att ta mitt liv.
Nu kanske du tror att det var den soffan som räddade mig från mig själv. Det var det inte. Det var i en annan soffa jag insåg vad som var absolut viktigast för mig. Och hur smärtsamt det än var att inse det handlade det inte om mig.
Jag satt i min egen och Lancelot, min äldsta, kröp upp i mitt knä. Jag vet inte varför och jag förstår inte hur, men varje gång mina barn kommer in i min famn börjar det sticka i huden på mig och den här klumpen som hade bosatt sig i mig löstes upp. Min kropp skrek åt mig: Jag lever! Och jag tänkte att nu får jag faan skärpa till mig. Jag kan inte vara pappa i barnkläder. Jag måste vara den bästa pappan som finns. Eller, jag ville verkligen fortsätta vara pappa.
Den där kvällen på Cirkus ville leendet aldrig lämna mina ögon. Den kvällen kände jag mig som en vinnare. Till slut. Men idag, idag är jag det på riktigt. För att vara en vinnare är att aldrig ge upp, även när det känns som allra mörkast. Och mörker är något jag vet en del om.
Att vara en vinnare är att fortsätta. Det kommer att vara tufft. Det kommer att finnas dagar då du inte vill gå upp ur sängen, dagar då du tycker att du är värdelös, inte tror på dig själv.
Och det är vägen till toppen.
Jag valde att vara man nog att stå för det jag gjort. Jag tog itu med mitt liv. Jag började ta ansvar för mig själv igen. Och idag vet jag: Att vara sann mot dig själv, det är vägen till framgång.
Magnus Hedman
Talskriver Camilla