Ta emot.

Att ta emot återkoppling är inte helt lätt. Mycket av det som sägs till dig kommer från en person som menar väl. Att ge återkoppling är dock inte heller särskilt lätt. Det är lätt hänt för den ovane att gå långt över alla gränser för vad som är okej att säga till dig. Faktiskt så långt att du kan tro att det är du själv som är knäpp. Det är du inte.

Andras ord om dig är sanningar. För dem. Det är du som väljer huruvida de blir sanningar för dig. Du bestämmer. Ingen annan.

Jag skrev tidigare om att ge återkoppling. Idag tänker jag tänka kring hur du kan ta emot. Och du får som vanligt gärna fylla på i kommentarerna.

Ta emot återkoppling som känns rättvis.

Även om du tycker att personen har rätt är det lätt att gå i försvar. Det behöver du inte. Låt personen tala klart, nicka och ge samtalsstöd, tacka för att hen berättade detta för dig. Du behöver inte värdera orden och säga i vilken mån du håller med. Du behöver inte förklara varför det blev så. Du behöver bara säga att nu har du gett mig något att tänka vidare på. Och gå.

Ta emot återkoppling som inte känns rättvis.

Det är enkelt att börja gå i försvar när du får återkoppling som inte känns rättvis. Gör inte det. Ställ motfrågor istället. När personen är klar. (Och undvik det ironiska tonfallet. Många uppfattar det som att du inte tar dem på allvar. Jo, det är sant.)
Är det faktafel? Fråga hur den andre har kommit fram till den slutsatsen. Det är sällan som du tror.
Är det ett personligt påhopp à la härskarteknik? Syna.
Tar personen ut något på dig som inte har med dig att göra? Fråga hur hen gjorde den kopplingen. (Fortfarande med varm, nyfiken röst. Det kalla och hårda ger alltjämt motsatt effekt. Och ”hur” är alltid ett mildare och effektivare frågeord är ”varför” som kan uppfattas aggressivt.)

Tänker Camilla som har för avsikt att fortsätta detta inlägg när jag inte behöver använda ena handen för att hålla upp ögonlocket för att se vad jag skriver …