Tydligen är det här med skrivkramp något allmänt utbrett. Jag är således lyckligt lottad. Det händer inte mig. Däremot har jag lång startsträcka. Lång. Jag vill tänka ut konceptet först. Min första bok tänkte jag på i närmare ett-och-ett-halvt år innan jag skrev den. Själva skrivandet tog tre månader. Bara jag kommer fram till strukturen flödar orden. Jag ändrar sällan i en skriven text utan låter flödet vara i det närmaste orört. Men det här med att överhuvudtaget börja. Aaaarrrrgghhhh.
Kanske har jag hittat mitt sätt att inspireras som gör att jag påfylls. Så här tänker jag:
Njut miljöer.
Låna andras. Det behöver inte vara vännernas patio i skuggan undan den medelhavska solen i Sydfrankrike där patinerade murar, prunkande krukväxter gone giants och exotiska djurläten omfamnar dig. Även om det är en dröm jag när.
Det kan vara på en filt djupt inne i tallmon, uppkrupen i en fönstersmyg, läppjandets en varm kopp på favoritcaféet.
Gå dit du tycker om att vara så händer det saker med dig. Och om det råkar vara hemma i den rätt hårda designersoffan för att ljuset spelar över rummet på ett lyckogivande sätt så är det det.
Njut upplevelser.
Att träna på att hamna i flow kan du göra på många fler sätt än att byta mellan tangentbord och penna. Vissa kör yoga eller meditation. Själv tränar jag. Fysiskt.
Vart än jag reser springer jag. (Gå om du föredrar det. Jag är inte den som är den.) I första bästa park. London, Paris, New York, WDC, Toronto. Ja. Och Örebro, Västerås, Norrköping, Sundsvall samt Ludvika. Idag trampade jag ömsom på snö ömsom grus blandat med jord. Solvärmd jord som avger den där specifika ruttnande doften som signalerar vår. Och livet liksom spratt till. Liksom tankarna.
Eller så låter jag musiken ta över. Vart än jag duschar sjunger jag. Det är en härlig kombination av ljud som studsar mot kakel och toner som vibrerar i kroppen. Och när det inte är politiskt korrekt att själv ta ton (även om jag på fullaste allvar övervägde möjligheten att få tyst på de snackande personerna i min tysta tågkupé genom att börja uttrycka Esbjörn Svenssons Trios magnifika ”From Gagarins Point of View” (instrumental jazz)) lyssnar jag på melodier som får försätta mig i ett annat läge. Konserter, smarta videoklipp med Hurricane Love eller hörlurar med slutna ögon. Det spelar ingen roll.
Ibland är det lite slummer som krävs för att tankarna ska sortera sig och ställa sig i ett överskådligt mönster. Det vore glassigt att skriva att lite varm sol i ansiktet lätt svajandes i en handknuten hängmatta som följde med hem från Goa alltid funkar för mig. Men det är inte sant. Vad som är sant är att jag går och lägger mig på sängen och ställer klockan på en halvtimme. För när närminnet är alldeles fullt kan jag inte associera fritt. Sömn är inte viktigt. Bara att hamna emellan så att tankarna glider undan en stund.
Njut andras ord.
Det kan vara någon som skriver liderligt, som väcker dig, som berör. Som Anjo. Eller så handlar det mer om att någon berättar om något som intresserar dig. Som Daniel Kahneman. Du kan läsa nobelpristagare för deras språk. Du kan läsa ledare, insändare och debattartiklar för deras argumentation. Sagor för deras förmåga att berätta en historia. Poesi för deras sätt att strunta i grammatiken. Bara läs. Det mesta inspirerar.
Njut flöde.
Och skriv för alltets skull när inspirationen kommer. Oavsett. Skriv på telefonen, slit upp blocket eller paddan. Skriv på bussen, tåget, flyget, i väntan. Sätt igång inspelningsfunktionen om du inte kan skriva. Ta en mikropaus och gå in på toaletten om du inte har någon annanstans att ta vägen. Bara låt det komma ur dig.
Uppmuntrar Camilla
2 Comments