Melfest – andra chansen.

Vi har redan hört alla sångerna. Jag har redan förmedlat retoriska lärdomar. Idag tittar jag närmare på ljudet. Rösterna. Och det börjar inte bra. Ljudåtergivningen är usel. Vad håller SVT på med?

Gina är skön och stabil som programledare. Hennes röst varierar sig, har driv, ett anslag som passar perfekt för sammanhanget. Danny däremot verkar inte alls närvarande. Han inleder med att glömma bort vad han ska prata om. Sedan läser han oftast ur sina kort vilket inte ger det där schvunget vi vill ha. Det låter tillgjort.

Robin Stjernberg. Because of you. Det börjar svagt. Tonerna sitter inte riktigt där de ska och låter både platt och tråkigt. Det joddelliknande ljudet lyfter inte riktigt förrän han tar i från tårna med ”because of you” då det händer något. Sedan kommer han upp i duellen och då, då ger han allt han har. Varför vänta så här länge?

Eric Gadd. Vi kommer aldrig att förlora. Jo. Sveriges vackraste falsettröst klarar inte övergången nedåt tillsammans med alla orden som inte får plats men som trycks in ändå. Och de strålande tonerna i slutet uppväger inte the sell out.

Caroline af Ugglas. Hon har inte. Och den här gången sitter det. Rösten. Jag får frossa över hela kroppen när hon trycker till. För nu känns orden som kommer ut genuina. ”För vad har hon som jag inte har?” Sången om oss alla till er alla. Tack.

Behrang Miri. Jalla dansa sawa. Jag är så imponerad. Vilken skön rappare. Skånskan rinner och varje takt sitter exakt där den ska. Flödet under verserna är dock bättre än refrängen.

Erik Segerstedt och Tone Damli. Hello Goodbye. Det går för fort. Deras klämkäcka röster passar inte alls för texten de förmedlar.

Anton Ewald. Begging. Söt röst, mycket energi och det kom han långt med.

Martin Rolinski. In and out of love. Han är riktigt snygg, men rösten är tunn, saknar övertoner och driv. Jag känner inget genuint budskap, han bara sjunger på. Och nej, det håller inte.

Pausmusiken, som vanligt, knäcker alla deltagare.

Peter Jöback. Denna fina man som jag är så förtjust i. Han sjunger välartikulerat. Varje ord betyder något för honom och han låter rösten förmedla budskapet. Karaktären får ta över uttrycket. Rösten varieras i det närmaste oändliga. Och styrkan, precis i rätt ögonblick. Så ska det göras.

Konstaterar Camilla