Ofta när jag hjälper kunder med deras tal (debattartiklar, rapporter, presentationer via PowerPoint, Keynote, Prezi etc.) noterar jag hur stilnivån förändras på ett icke fördelaktigt sätt.
Variation är bra, det är inte det jag menar. Min poäng är att du bör medvetet välja stilnivå, för varje specifik del av ditt tal.
Som du säkert redan anat är detta inlägg en del i en serie om stilnivå som jag skriver just nu. Börja gärna med att läsa retoriska stilnivåer 1. Dagens text behandlar mellanstilen.
Mellanstilen – genus medium.
Denna stil karakteriseras genom att hålla en vårdad men inte stel språknivå. Quintilianus ansåg att genus medium väl kunde hålla sig med metaforer och välljudande figurer, exempelvis assonans. Däremot var den höga stilens bombastiska språk med apostroferingar o. dyl. inte tillämpligt.
Mellanstilen passar bra för nyhetsbevakning. Vi är dock inte alla journalister. Tänk alla sammanhang då det är rätt att vara formell utan att vara högtidlig: mingel, i kontakter med myndigheter, etc.
Genus medium visar upp talarens ”balanserade karaktär”. Visserligen öppnar detta för att du har möjlighet att slira lite – både uppåt och nedåt. Gör inte det. Försök att fullkomligt frångå allt slirande. Det är så lätt att tappa målgruppens uppmärksamhet ändå.
Delectare är det retoriska syfte som bäst nås genom mellanstilen: Att behaga. I mingelsammanhang möter delectare behovet av social interaktion. Det är inte starka känslor som ska uppviglas. Det är inte heller en kunskapsöverföring som är målet med samtalet. Att skapa en social samhörighet, ett gillande människor emellan, är det som är syftet med kommunikationen. Och därigenom är ethos det medel för övertygande som starkast byggs genom denna stil.
Variation bygger fortfarande de bästa talen. Mellanstilen bör du använda i ditt exordium, inledningen. Det är där du vill att målgruppen ska uppmärksamma ditt budskap, bli nyfikna, acceptera budskapet och gilla dig som avsändare.
Knattrar Camilla
One Comment