Med jämna mellanrum kommer ord av sig själv när jag skriver. En tanke är på väg att formuleras i mitt huvud och innan jag är redo är orden framme. Det är som att orden förbereder mig på vad som komma skall. Jag slår an en ton och sedan får den eget liv.
Fast särskilt eget är det inte.
Hjärnan identifierar invanda språkliga mönster och låter dem överföras i dina formuleringar.
Sluta upp med det. Det blir så innerligt tråkigt att läsa dina alster.
Med jämna mellanrum. Alla mellanrum är inte jämna. Byt ut. ”Med kantiga mellanrum kommer ord av sig själva.” Ser du?
Det är som om orden förbereder mig på vad som komma skall. Vad som komma skall. Det känns stelt. Tråkigt. Dött. Och du är med, eller hur?
”Jag slår an en ton” blev häromdagen istället ”jag slår an en melodi”. Bara för att.
Följande plockade jag just från mitt twitterflöde.
För övrigt tycker jag att
den här låten passar bra en kväll som denna.
Låten är på väg att ebba ut.
Alla dagar då man får tala danska är bra dagar.
Med vänlig hälsning.
När du känner att en fras är på ingång, kämpa emot. Våra 29 tecken kan kombineras i fler former än du har förmåga att finna. Sätt igång och träna.
Piskar Camilla
Om du gillade detta inlägg tror jag att du även kommer att tycka att följande är intressant:
Det misslyckade (utrops)tecknet!
Semikolon ;
Telemarksporr om klichéer.
Fem sätt att skriva enklare texter.
Förstärkningarnas urlakande effekt.
Svårläst. Sju recept på krångel.
Men. Och. Eller?
Är verbokalypsen här?