Språk, dialekt, känslor och deras inbördes ordning. #blogg100

Ska nästan jobba hemma i morrn. Vad är 8,3 mil för en norrlänning? Exakt. Missförstå mig rätt – hemma ä dä ja int ä.

Ja känn redan på Arlanda att jag längta Schtaan. Ja längta den torra, kalla luftn. Ja längta männskorna. Ja längta gatan där jag lekt som barn.

Å ja ha tur: Ja får gå på Ladan med far min. Vi se Skellefte AIK spöa Växjö från VIP-plats. Under middan titta Elitseriens bäste andretränare Bert Robertsson förbi. En utböling som bott inn se.

De ä då ja märk he. Ja tala som vanligt. Som ja gjorde förr. Å ja lova, ja känn mig som ’n nalta eljest. Ja ä som ja, men ändå int. Ä du me?

Som vanligt är den böljande kampen om pucken allt jag ser och allt jag är. Jag är den som andas hörbart när mitt lag nästan gör mål, den som kommenterar spelet utan uppehåll och den som flyger upp med händerna i luften ackompagnerat av något slags bröl när vi gör mål. Och jag håller takten till klackens olika ramsor. Och där, i det ögonblicket slår retoriknörden igång i fullt analysläge. För i kväll håller alla andra på samma lag som jag. Mitt skelleftemål flödar. Modersmål i all ära – modersdialekt sitter längre in. Hela upplevelsen fascinerar. Känslorna känns starkare.

Rent logiskt vet jag att orden gör skillnad. Men det är inte orden som skiljer sig. (Om du inte räknar att vi kortar av åtminstone var fjärde yttring, att grammatiken ibland skiljer sig en smula från rikssvenskan och att vi blandar in lite bondska i talspråket. Såklart.) Rent logiskt vet jag också att musik påverkar starkare än bara text. Ändå tog det till idag för mig att göra dialektkopplingen. Vi sjunger på ett annat sätt här uppe. De andra sjunger på samma frekvens som jag. Inte konstigt att harmoni uppstår.

Nynna Camilla

Och ja. Robertsson har en fantastisk personlighet och jag beundrar hans coachande anslag i båset. Om du undrade.