Är verbokalypsen här? #blogg100

Läser Anjos inlägg ”är Argageddon här?” och gamla samtal dyker upp. Det här med medieretoriken, löpsedelsretoriken, rubrikretoriken och hur de undergräver förtroendet och betydelsen för orden.

Kanske borde vi utlysa en restriktionsuppmaning till landets journalister, redaktörer och andra som medverkar i kedjan nyheter – mediaexponering. Det har fungerat rätt bra med läkarna och antibiotikautskrivningen.

Hatet växer. Har vi inga ord att sätta emot kommer hatet att bre ut sig likt amöborna (eukaryoter), bakterierna (prokaryoter), svamparna och virusen som kommer att leda till mänsklighetens undergång. Inte bara den mentala.

Orden är både vårt anfall och vårt försvar. När ilskan, frustrationen och ja, hatet, ska ur våra kroppar tar vi till orden: de förnedrande, kränkande, avklädande. Ibland i form av superlativ eller svordomar. Ofta i form av ord med negativ laddning. Äcklig. Vidrig. Omänsklig. De hårdaste orden är dock nästan alltid de neutrala. De som hävdar opartiskhet. De som säger sig beskriva verkligheten från ett neutralt perspektiv. De faktabaserade. Orden som möter kan likt enzymer eskalera tillslaget, militäriskt slå ned upproret och diplomatiskt förhandla fred. Beroende på.

Orden vaccinerar och orden medicinerar tillståndet. Orden kan naturligtvis även vara infektionskällan. Hos många av oss stavas ordvaccinering självkänsla. För att om du tycker att du duger som du är duckar du lätt andras projektioner. Om du duger finns ingen anledning att slå på dig själv vid kritik utan har då möjlighet att se den egna utvecklingspotentialen. Om du duger blir du inte hotad av någon annan som visar sig vara är bättre, skarpare, effektivare än dig inom ett visst område utan kan då välja att se fördelar. Men om du ändå insjuknar i jag-är-värdelös-influensan kan ord från rätt håll snabbt leda till tillfrisknande. För när ditt försvar är nedsatt kan minsta ord växa från sändningsögonblicket och orsaka en okontrollerbart blödande kollision. Eller smyga sig in vid ett eller flera tillfällen för att likt virus livnära sig på dig och växa genom dig tills dess att de tar över dig. Utan att ens mena att såra. Dör gör du likafullt.

Orden kan göra skillnad. Fråga Amnesty om du tvekar.

Och ord kan tappa betydelse. När samtalstonens default ligger på skriknivå har vi inte så mycket mer att sätta in när det verkligen gäller. Tänk Peter och vargen. Riktig chock betyder kollaps, trauma, sammanbrott. Jag ser inte hur någon som läser löpsedeln med rubriken ”fyll-i-vad-du-vill-chock” hamnar i det tillståndet. Eller tror att den rubriken syftar på gjorde det heller. De flesta av oss börjar vara vaccinerade efter all exponering.

Med orden händer precis det som sker med immunförsvaret efter en vaccination – vi vänjer oss, vi reagerar inte längre lika starkt, vi noterar i vissa fall inte längre händelsen på medveten nivå. Resultatet blir en förlust av eftertryck.

Lösningen blir både antiverbatikum och proverbatikum – eller ett medvetet nyttjande av orden. För verbokalypsen är i antågande.

Vaccinerar Camilla