Om du frågade mig om det finns ett absolut samband mellan ett påstående och dess klara motsats, eller mellan en definition och det icke definierbara, mellan en tes och dess antites, skulle jag tidigare idag tveklöst svarat ja.
Sedan körde jag två nioåringar och en sexåring på handbollssammandrag. 45 minuter bort. Det stavas ordlekar. En populär lek är att välja en bokstav och sedan i tur och ordning säga ett ord som börjar på den valda bokstaven. Y väljs. Sexåringen tycker det är svårt. Jag hjälper henne genom att be om motsatsen till … ”Det där är oschysst” ylas det från baksätet. Och jag hör mig själv säga: ”Det kanske inte är helt schysst, men jag tycker inte att det är helt oschysst heller.”
Baksätet tystnade. Framsätet fortsatte vara tyst. Och i tystnaden började jag reflektera över samtalet som nyss genljöd.
Hur definierar vi det som inte inkluderas i definitionen men som ändå inte kan hänföras till det som är utanför? Hur ser det Venndiagrammet ut? Och är det därför till och med det kanske mest avgränsade vi har i kommunikationsväg – våra lagar – ändå är öppna för tolkning?
Funderar Camilla