Denna vecka ägnas den retorikiska julkalendern inte åt retorik utan semiotik. Och när vi talar semiotik är anomalistiska kategorier en absolut deltagare. Håll i dig nu. En anomalistisk kategori är ett tecken som står med vänstra benet i en värld och det högra i en annan. Alltså gränsöverskridande. Vi kan också förklara kategorin genom att säga att den har ett överskott av betydelse.
John Fiske beskriver anomalistiska kategorier på följande sätt:
En anomalistisk kategori är en som inte stämmer med det binära motsatsförhållandets kategorier utan grenslar dem och gör gränserna mellan dem otydliga. Anomalistiska kategorier hämtar sina utmärkande drag från de båda binära motsatserna, och följdaktligen inrymmer de för mycket betydelse, begreppsmässigt är de för kraftfulla. Överskottet av betydelse som hämtas från de båda kategorierna och förmågan att ifrågasätta de grundläggande förståelseskapande strukturerna i en kultur gör att de måsta tyglas – ofta genom att betecknas som ”heliga” eller ”tabubelagda”. Anomalistiska kategorier hämtar sin betydelse från två källor, naturen och kulturen. Till sist motstår naturen alltid den kategorisering som kulturen försöker påtvinga den. Det finns alltid delar av naturen som orubbligt vägrar passa in någonstans …
Personer tillika anomalistiska kategorier är bl a Björn Ranelid, Dregen och Gudrun Schyman. Men det handlar också om att inte kunna stoppa in något i ett fack: Reklam som är konst: Absolut Warhole som redan 1985 satte varumärket i ett annat ljus. Reklam som är världsförbättrande: Benettons provocerande bilder.
En anomalistisk kategori är således alltid fångad i ett spänningsfält mellan två motsatta ytterligheter.
Adderar talskrivaren
One Comment