Båten som förde Sveriges statsminister körde lite för snabbt in i bryggan. Moderaternas partiledare kommenterade senare händelsen: ”Ja, båten hade lite bråttom hörrni. Det gick ju bra.”. Inledningen är symptomatisk för hela talet.
Syftet med talet var att gjuta energi i de egna för arbete inför nästa val, visa på att Alliansen i allmänhet och moderaterna i synnerhet är regeringsfähiga och tar ansvar samt att vi lyssnare skulle kunna identifiera oss med honom och därigenom med Moderaterna. För det var inte statsministern som var avsändare idag – det var partiledaren för Moderaterna: ”Det här vill vi moderater göra.”Och Fredrik Reinfeldt var på gott humör, skämtade och samtalade med publiken. Han var avslappnad och folklig. Partiledaren talade nästan genom hela talet med talspråk. Efter kortare stycken med mer klassisk taltonalitet bröt han av med ett vardagligt tilltal – precis som i inledningen. Målgruppen för talet stod nog nedanför scenen i Gustavsberg: Moderater och alliansvänner. För detta var ett peppande och uppmuntrande tal på alla sätt och vis. Inte minst tasksparkarna åt vänster vittnar om det. Budskapen var inte så många till antalet och de flesta var på en rätt övergripande nivå. Den starkaste poängen som dröjer sig kvar är att Alliansen, till skillnad från oppositionen, kommer förberedd för att regera Sverige efter nästa val. Att sammanhanget är Moderatledarens sommartal i Gustavsberg är inget mer att orda om, däremot tycker jag att det är intressant att Moderaterna liksom Folkpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet tar tillfället i akt att rycka åt sig problemformuleringsinitiativet och mediauppmärksamheten efter några veckors nyhetstorka inför budgetpropositionen och oppositionspartiernas dito medan de andra partierna antingen höll sina sommartal i inledningen av sommaren eller inte håller dem alls.
Argumentationen
Låt mig börja med den retorikiska tårtan, dvs fördelningen av ethos, logos och pathos. Jag gav Reinfeldt några råd inför talet och jag tycker att han lyckades bra med två av tre: Idag såg vi en partiledare som visade engagemang och lust till att regera Sverige. Han visade oss det genom sina budskap men också med sin tonalitet och kropp. Drivet i rösten, fraseringarna och hastighetsskillnaderna gav ett passionerat intryck. Pathos var definitivt närvarande och idag höll formen budskapet för moderaten. Tvåan var att bygga ethos (trovärdighet) och det gjorde Moderaternas partiledare effektivt på flera sätt. Han jämför oppositionens arbete med Alliansens där hans egna gäng mätbart har lyckats bättre. Han problematiserar skolreformen och när du både tar upp vad som är postitivt för dig själv och det som inte är lika rosaskimrande visar du upp ärlighet och insikt om att det finns ytterligare förbättringar att göra. Och han lyfter kritik mot det han just har sagt bl.a. genom retoriska frågor och förklarar sedan varför det är så. Detta bygger trovärdighet. Logos, nyttan, är alltid närvarande när Fredrik Reinfeldt talar.
Reinfeldt nyttjar återigen formen argument = påstående + bevis på ett varierat sätt och det talspråk som han nästan håller talet igenom verkar i sig som beteckningar för den ändrade tonalitet han månar om. Allt riktat mot målgruppen. Precis som i Almedalstalet.
Strukturen
Även denna gång har Reinfeldt en något rörig struktur som inte direkt hjälper oss lyssnare att hänga med i talet. Som uppiggande piller gör det sitt jobb men det är svårare att komma ihåg vad moderaten säger när vi inte får krokarna att hänga upp den blåa linjen på.
Stiliga figurer
”Nu tänkte jag berätta lite om vad jag hade för mig i mitten av sjuttiotalet.” Oväntat absolut – och det överrumplande är ofta roligt. Det blev inte bara ett skratt. Genom följande sekvens använder Reinfeldt metaforens hjälp att säga det som inte sägs och nyttja bildens kraft att skapa associationer hos oss lyssnare som vi själva får stå för. ”Det finns en röd och en grön linje också. Men den blå linjen, det är min linje.” Givet sammanhanget är det tydligt vad den blå, den röda och den gröna linjen står för – och det är inte alla gånger det handlar om tunnelbanelinjer i Stockholms innerstad … Beskrivningarna av den blå tunnelbanelinjens stationer verkar även som refractios där det uttalade budskapet samsas med andra. Vad läser du in i ”Varje station utsmyckades mer konstnärligt och avvikande från varandra vilket gör att det är som att resa i ett kulturlandskap”?
Humorn är som tidigare nämnt ständigt närvarande i detta tal. Ofta uppstår den i den avkapade tilltänkta tanken. En av sparkarna mot Socialdemokraterna var Göran Perssons uppmaning till partivännerna att inför valet 2006: ”Ta en spade och lova ny väg. Och det gjorde dem. De tog ett spadtag sedan tog pengarna slut.”. Och poängen med den lilla historien? ”Alla dessa löften utan finansiering.” Socialdemokraterna kommer att lova runt igen. Och hålla tunt igen. Vaket nyttjande av zeignarnikeffekten att vi lyssnare alltid slutför budskap om de inte presenteras slutna för oss.
”Och om ni någon gång rör er lite över Sverige kommer ni att märka att det byggs lite grann, på vissa håll.” För att sedan direkt understryka ”Det byggs väldigt mycket”. Synd, för litotesen, underdriften, i sig verkar övertygande. Tänk om våra politiker kunde ha liiiiite mer förtroende för oss som lyssnare. Att vi fattar själva. Då skulle vi kunna prata påverkan.
Det allvarliga ämnet sysselsättningen beskriver han med humornas hjälp som följer: ”Låt mig samtidigt påpeka att många av de samhällsutmaningar vi har består … Gärna topprestationer, lång utbildning, gedigen erfarenhet och ännu inte fyllda 25. De rara plantorna är snart gjorda.” Genom att gå från det mörka till det ljusa jobbar han argumentativt med att få oss att överföra ljuset, den positiva kraften, till moderaterna.
Till sist det som man som talare alltid gillar – när något oväntat från publiken klockrent förstärker precis det man själv står och pratar om. I det här fallet får Reinfeldt oväntad hjälp från en liten kille: ”Om man inte har förberett sig kommer man dåligt förberedd till jobbet (R).” ”Jajajajaja (liten kille).” ”Precis – my point exactly. Det är så det kommer att låta på presskonferenserna. Vi hör att ni säger något, men vi förstår inte vad ni säger.”
Inget slår att spela på volley. Idag var statsministern tillbaka. Det blir en intressant höst.
Konstaterar Camilla
SvD har refererat delar av talet här. Och det är Lars Pehrson som tagit bilden ovan.