Efter Löfvens förstamajtal var jag inte så imponerad. Men den här gången var det ett helt annat driv vi fick lyssna till. För det första så är det ett oerhört välbyggt tal där det ena stycket bygger in i nästa och på så sätt ger oss den behövliga röda tråden. Själva argumentationen är väl underbyggd med både bevis och beteckningar. Och det är stiligt formulerat. Jag kan inget annat än att applådera.
Och hela min analys ligger som vanligt detta år hos Sveriges Kommunikatörer. Vill du ha stenkoll på alla mina tecken från Almedalen 2012 får du det här.
Kommentarer till min analys görs även det som vanligt med fördel på denna blogg.
Rekommenderar Camilla
Tack för intressanta inlägg, även för oss retoriska lekmän.
Jag såg Sjöstedt, Björklund, Lööf och Löfvén på mitt första Almedalen. Mina omdömen av talen blir:
Sjöstedt – långrandig, många upprepningar
Björklund – bra talare men framstod som självgod
Lööf – katastrof, jag blev obekväm efter 10 sekunder
Löfvén – framstod som ödmjuk. Idealistiskt men inte så konkret.
Att Lööfs och Löfvéns tal fått samma betyg i Aftonbladet får mig att undra ifall journalisten var där.
Förutom det som du tagit upp var det två saker i Löfvéns tal som tilltalade mig, jämfört med de andra:
1. Jag upplevde det som att han använde mer positivt värdeladdade ord. De andra pratade mer om kriser, i ekonomin, välfärden etc medan det kändes som att Löfvén mer fokuserade på möjligheter. Jag tycker personligen det har blivit lite mycket retoriskt ”vargen kommer” på sistone, man vet inte riktigt om den gamla krisen gått över innan en ny annonseras.
2. Han lade inte så mycket tid på att smutskasta de andra partierna. Flera av de andra partiledarna pratade specifikt om/hånade andra partiers politik, vilket i mina ögon framstår enbart som osympatiskt. Har man inte tillräckligt med egen politik för att fylla 45 minuter? Har man inte lärt sig att det är fult att slå på de som inte kan försvara sig?
mvh
Gustav
Tack för din intressanta kommentar! Håller med om att Lööf och Löfven inte alls var i samma klass. Löfven kan ha hållit det bästa talet. Jag ska titta närmare på Björklund förhoppningsvis redan i kväll. ”Årets Almedalstal” står mellan just Björklund och Löfven samt Hägglund.
Löfven har ett positivt anslag genom hela talet och använder sig av många positiva beteckningar. Nästan hela talet är riktigt välskrivet, det är bara vid några tillfällen som energin och drivet faller. Och även om Löfven ger några välformulerade kängor till Alliansen så dominerar de inte talet. Sådant gillar även jag. Det kanske var därför hans tal var mycket kortare än alla andras …
Ser fram emot fortsättningen gör Camilla
Absolut, att som opposition ge ett par kängor åt regeringen är väl närmast ofrånkomligt. Det kanske också är så att man själv gillar en underdog mer, att det helt enkelt känns mer förmätet när en partiledare i regeringsposition kritiserar oppositionen. Men jag tycker Löfvéns kängor kom i lagom omfattning och utan att hemfalla åt hånfullhet och personangrepp.
/Gustav