Språktidningens heldag för alla oss språknördar – Språkforum – ägde rum idag. Inledde gjorde Jessica Gedin, bl.a programledare för Babel (SVT), krönikör (bl.a. Språktidningen), författare, fd förläggare och en av spanarna i SR. Gedin som älskar språk och hatar att skriva. Som söker den där rätta formuleringen som sätter tonen för texten. Utan ton ingen själ. Det kan bli en trevlig bekantskap men ingen vänskap, ingen kärlek. Jag håller med.
Hon talar som en sångerska och visst, hennes krönikor är ofta skrivna med allitterationer i rytm för att kunna sjungas.
Gedin menar att en text kan vara det optimala sättet att kommunicera på. Om du slår an rätt ton. För Babels programledare handlar det om att gömma en hemlighet eller en risk någonstans där emellan orden. I formen av en lögn, ett avslöjande, en svaghet. Inget som syns. Inget du kan peka på. En liten gåva på sitt sätt. Den där känslan som får dig att ignorera allt annat, att bara vara i nuet, med tankarna som språket väcker.
Om du inkluderas. Om du identifierar dig med språket.
För även Gedin slår fast att ord är makt: ”Språket är en maktfaktor som kan användas för att härska”. Ditt språk visar din grupptillhörighet, huruvida du blir inbjuden eller utesluten. Och i slutändan handlar allt om att ju fler platser du har tillgång till desto lättare har du att avancera.
Inspireras gör Camilla