Zeugma.

Sitter och skriver på en ny bok. Älskar verkligen att skriva. Känner mig tacksam för att jag får hålla på med det jag tycker är så roligt. På arbetstid. Liksom i första boken kommer jag att intervjua ett flertal intressanta personer. Får en ingivelse och kastar iväg ett sms.

Hej vännen! Skulle vilja intervjua dig om X inför boken Y som jag sitter och skriver på. Kan göras över en varm kopp eller telefon. Intressant? Undrar Camilla.

Fick du läsa om texten? Fastnade du någonstans? Om ja var det förmodligen meningen: ”Kan göras över en varm kopp eller telefon”.

Zeugma.

Mönstret är en stilfigur som heter zeugma. Wikipedia beskriver stilfiguren så här: (plural= zeugman) av grekiska ζεῦγμα, zeûgma, med betydelsen ”ok”, ”sammanbindning” är ett uttryck (en stilfigur/retorisk figur) som förbinder två olika betydelser av samma ord med var sin bestämning.

En zeugma kombinerar en konkret och en abstrakt betydelse av verbet. Hjärnan får inte ihop det och vi skrattar rakt ut. Eller ler inombords.

När jag håller kurser i retorikiska (kommunikationspsykologi, retorik och semiotik) tar jag alltid upp ett antal enkla retoriska stilfigurer. För om du tränar in dem kommer de att komma ut när du minst anar det. Hjärnan gör en association, det undermedvetna leker med betydelsen som du vill formulera och ut kommer ett mönster.

Här kommer några fler exempel.

”Jag sätter mig på stolen och på tvären.”
”Ät den med andakt och en gurkskiva.”
”Idag fyller jag jämnt och mig”

En lustfylld retorisk stilfigur. Mycket nyttig att använda i språket. För när vi skrattar eller ler flödar dopaminet som rent hormonellt är en förutsättning för att det protein som är våra minnen ska kunna bildas.

Ler Camilla