Jag har läst Lars Melins bok Manipulera med språket och en full återgivning av boken kan du läsa på de Libris. Här tänker jag istället välja ut en liten del som talskrivaren i mig inspirerades av under externa skratt och interna leenden. Nämligen den om hur du skriver krångligt. För det är så slående. Jag stöter varje vecka på liknande texter i arbetet som jag arbetar om. För en talskrivares vardag är även att förbättra andras retoriska alster.
Melin utgår från innehållet A < B < C. Det kan verka lite matematiskt. Kanske blir det lättare om jag omformulerar det till: A är mindre än B som är mindre är C. Eller: C är större än B som är större än A, eller: A är, B är större och C är störst. Fast nu ska jag inte hoppa i förväg. Vi tar det från början. Och jag har lekt ganska mycket med innehållet …
1. Abstraktion.
Ju mer abstrakt något är desto svårare är det för hjärnan att göra rätt kopplingar för att sedan hänga upp det på rätt krokar. Vad händer om jag säger att A, B och C är olika stora? Kanske förstår du inte ens att du inte förstår. Men om jag frågar, vem var störst? Kan du svara på det då?
2. Svåra ord.
I volymparametern hade C ett försteg framför B och B framför A. Fackterminologi, bara för att du kan. Eller så ivrar du över att berika svenskan med vilsekomna ordstäv.
3. Krånglig ordföljd.
Svåra ord, beteckningar, som även kan betecknas fackterminologi, gör verklig nytta i kombination med ordföljder som är krångliga.
I volymparametisk jämförelse med B och framförallt med C var A ganska förkrympt.
4. Bisatsflätning.
C som B var mindre än var större än A. Läste du rätt på en gång eller behövde du börja om igen när du insåg att du la betoningen på fel ställe?
5. Substantiv.
För att ytterligare skapa det mörker du vill ska lägga sig över din text så att mottagarna har starka svårigheter att utröna huruvida innehållet är för dem eller ej är det bra att infoga som många substantiv som möjligt. Helst sammansatta.
Vid en storleksrelation mellan A och B infinner sig ett volymparametriskt förhållande så att …
Substantiven utplånar subjekten (vem var stor?) och tempus (när gäller detta?) vilket gör det svårt att besvara frågan vem var störst.
6. Onaturlig textbindning.
Det bästa är här att se till att lite information försvinner mellan varje mening så att dina mottagare hela tiden förväntas dra egna korrekta slutsatser av det av dig uppklippta innehållet så att en förståelse för helheten har svårt att uppstå.
Jag hade hört att A var en riktig bjässe. A var mycket riktigt liten, men B var större och C ännu större.
Jag blev förvånad över alla tre. Okej, A var stor, men B var större och allra störst var C.
Liknande är ofta resultatet av att a) du har klippt och klistrat i din egen text och därigenom förstört flödet, eller b) någon annan har varit inne och pillat bland dina tecken och lyft ut och tillfört olika textmassor som bryter både mot grammatiska regler och stilnivå på din text. Ett extra tips blir således att alltid låta någon annan mikroredigera din text innan den går ut till målgruppen.
7. Perspektivbyte.
C är större än B som A är mindre än.
Att byta eller växla mellan olika perspektiv i en och samma text är fantastiskt bra för svårläsheten. Det kan göras genom att nyttja för sammanhanget ordvridningar som sätter ett mer fördelaktigt ljus över din position. Städare blir lokalvårdare, dårhus blir psykiatrisk klinik, handikappade blir funktionshindrade (och sedermera människor med funktionshinder). Den glidande skalan är betydelsefull att reflektera över. Detsamma gäller för svagpresterande (om elever) till elever med särskilda behov och numera elever i särskilda behov.
Så nästa gång du tänker skriva obegripligt, tänk framförallt på att ta det för läsaren okända för givet och presentera det kända väldigt noga. Börja med det du – och bara du – tycker är intressant och gå snabbt förbi det som intresserar läsaren, och, när du anar att läsaren är dig på spåren och har förstått perspektivet, byt till en ny oväntad vinkel (Lars Melin).
Klarspråkar Camilla
One Comment