Skrivkramp.

Det här med att inte ha ett flöde när du skriver drabbar de flesta. I kväll tänker jag låta Hemingway själv berätta hur du motar skrivkrampen.

1: Skriv en sann mening.

”Sometimes when I was starting a new story and I could not get it going, I would sit in front of the fire and squeeze the peel of the little oranges into the edge of the flame and watch the sputter of blue that they made. I would stand and look out over the roofs of Paris and think, “Do not worry. You have always written before and you will write now. All you have to do is write one true sentence. Write the truest sentence that you know.” So finally I would write one true sentence, and then go on from there. It was easy then because there was always one true sentence that I knew or had seen or had heard someone say. If I started to write elaborately, or like someone introducing or presenting something, I found that I could cut that scrollwork or ornament out and throw it away and start with the first true simple declarative sentence I had written.”

A Moveable Feast.

En sann mening är för mig mer en metafor för den där kombinationen av tecken som skapar den där resonansen. Har du upplevt det vet du precis vad jag menar. Det är samma sak som att springa på mannen som har DET. Eller kvinnan. (Har du en konkret definition på vad DET är tar jag mer än tacksamt emot den. Snarast.) När orden skapar en harmonisk svängning öppnas sinnet för flow. Och lika flummigt som det låter upplever jag att det är.

2. Sluta skriv medan du fortfarande vet vad som händer härnäst.

”The best way is always to stop when you are going good and when you know what will happen next. If you do that every day when you are writing a novel you will never be stuck. That is the most valuable thing I can tell you so try to remember it.”

Monologue to the Maestro: A High Seas Letter.

Aldrig. Skulle inte komma på den befängda tanken att sluta mitt i om jag inte absolut tvingas till det. Jag skriver klart.

3. Tänk inte när du inte skriver.

”When I was writing, it was necessary for me to read after I had written. If you kept thinking about it, you would lose the thing you were writing before you could go on with it the next day. It was necessary to get exercise, to be tired in the body, and it was very good to make love with whom you loved. That was better than anything. But afterwards, when you were empty, it was necessary to read in order not to think or worry about your work until you could do it again. I had learned already never to empty the well of my writing, but always to stop when there was still something there in the deep part of the well, and let it refill at night from the springs that fed it.”

A Movable Feast.

Här är vi väldigt olika. Jag tänker klart först. Sedan skriver jag. Som nu. Jag har ett stort skrivuppdrag som inte riktigt vill komma igång. Jag skulle inte kalla det skrivkramp, men skriver gör jag inte. Däremot pratar jag med människor, intervjuar, samlar fakta och strukturerar. Så fort strukturen sitter faller allt ut som ett dominokonstverk och då skriver jag. Hela nätter om så behövs. Tur att min kropp reagerar på te …

4. Läs ikapp.

”The best way is to read it all every day from the start, correcting as you go along, then go on from where you stopped the day before. When it gets so long that you can’t do this every day read back two or three chapters each day; then each week read it all from the start. That’s how you make it all of one piece.”

Artikel i the Esquire.

Jag tycker inte alls om att sluta skriva när flödet forsar. Det ska vara något riktigt särskilt för att jag ska ta paus. Men om jag måste pausa läser jag också om text till dess att jag uppnår samma sinnesstämning. Annars ändrar jag tonen på texten och det märker du.

5. Penna först.

”When you start to write you get all the kick and the reader gets none. So you might as well use a typewriter because it is that much easier and you enjoy it that much more. After you learn to write your whole object is to convey everything, every sensation, sight, feeling, place and emotion to the reader. To do this you have to work over what you write. If you write with a pencil you get three different sights at it to see if the reader is getting what you want him to. First when you read it over; then when it is typed you get another chance to improve it, and again in the proof. Writing it first in pencil gives you one-third more chance to improve it. That is .333 which is a damned good average for a hitter. It also keeps it fluid longer so you can better it easier.”

Artikel i the Esquire.

Jag gillar också att skriva med penna först. Dock inte av samma skäl. För mig handlar det mer om att jag med all säkerhet skrivit över tio tusen timmar med penna och således börjar vara nära expert på det … Tankar kommer till mig medan bläcket flyter över papperet. Orden tar en fysisk form. Ibland låter jag orden ändras medan jag skriver. För min hjärna analyserar de framväxande tecknen och tolkar dem annorlunda.

Hur gör du?
Frågar Camilla