Sitter som tusentals andra och ser på Melodifestivalen. Kan inte låta bli att ta mig rätten att tycka. Offentligt. Det var ingen toppomgång direkt. Skam dock den som inte kan se ljuset i den mörkaste grotta. Något kan vi retoriskt lära av kvällens tillställning. Vi tar det låt för låt.
Skyline med David Lindgren. Låten är rätt monoton. Dessutom når inte Davids röst riktigt upp till högsta tonen. Det låter gnälligt. Entusiasmen är dock sprudlande och han studsar välkoordinerat omkring på scen.
Mellolärdom ett: Formen bär budskap. Med en väl genomtänkt förpackning kommer du långt.
Cookies and Beans är tre brudar som har lång erfarenhet av att stå på scen. Deras bidrag ”Burning flags” framförs med en energi och entusiasm som vida överstiger låtens bärkraft. Koreografins betydelse glömdes bort och istället kastas armar ut i flera intressanta kombinationer.
Mellolärdom två: Formen bär budskap. Eller sänker det.
J. J. Johansen: When I start walking the streets Of Paris. I can’t stop thinking where is. Nödrimmen skapar visserligen en koppling mellan orden, assonanser har den tendensen, men det håller inte hela vägen.
Mellolärdom tre: Innan du kommunicerar förbereder du dig. Sätt syfte, målgrupp, budskap, avsändare och sammanhang.
Gosa, gosa, gosa, gosa, gosa. Natten lång. Gosa, gosa, gosa, gosa, gosa. Till vår sång. Jag vet inte hur många gånger hon säger det. Jag vill inte räkna. Jag är less innan första versen kommer.
Mellolärdom fyra: Om du inte har ett budskap spelar det ingen roll hur många gånger du upprepar dig.
Gadd, min tonårsidol, mannen med Sveriges bästa falsettröst, frångår sitt vinnande koncept. Vi får inte tid att höra hans sköna dragningar på tonerna. Orden sprutar fram, trummorna driver på och Gadd missar hela poängen. ”Vi kommer aldrig att förlora” klingar tyvärr falskt.
Mellolärdom fem: Om du har ett inarbetat varumärke med ett framgångsrikt tema – stick with it eller låt någon annan vara avsändare.
Yohio. Det börjar som en hårdrockslåt från åttiotalet. Eldsflammorna flyger över scenen. Elgitarrens riff lyfter ljudbilden. ”Heartbrake hotel. ”You better wake up, and face the heartache you feel. You better stay strong when love ’s gone, Heartbrake hotel.” Absolut. Men japanska, mangainfluenser och en uppenbarelse som för tankarna till Marilyn Manson for kids är ett vinnande om än förvirrande koncept.
Mellolärdom sex: Om du är helt okänd, se till att skapa en spännande persona.
Porslin. Anna Järvinen. I hennes försnack säger hon: ”Lycka över bra låttexter. Dungen. Ta en till nej, nej låt bli då. Men jag vill ha dig. Kom som om i morgon inte fanns.” Och kopplingen till sammanhanget är? Nej. Järvinen sjunger om otrohet och bråk. Medan hon ler. Rösten låter inte ledsen, inte förtvivlad, fastän det är det orden säger.
Mellolärdom sju: Det är fördelaktigt om avsändaren är i synk med budskapet.
We’re still kids. We keep dancing in our hearts. Michael Finer och Caisa. Finer startar med ett saxsolo med ett fantastiskt tryck i. Sedan kommer sångerskan in. Vi kan väl kalla hennes röst för tunnare och så har jag inte varit alltför hård. Funderar fortfarande hur de tänkte. Introt tar fullkomligt död på resten av låten.
Mellolärdom åtta: Underminera inte avsändaren själv. Det gör andra så bra åt dig.
Och allvarligt. Ikväll var pausnumret mycket bättre än allt annat som framfördes på scen.
Mellolärdom nio: Låt huvudbudskapet få mest tid, tydligast fokus och grundligast uppbyggnad. Annars är det lätt att publiken missar poängen.
Poängterar Camilla
Kul koppling mellan retorik och Melodifestival.
Kul koppling mellan retorik och Mello… och jag håller till stor del med om analysen. Och jag var besviken på Gadd… saknade också något och du satt ord på vad. Tack!
Fyndigt!